Aftonbladet – 19 maj 1868, sida 2

VALE DS oreningästlaade Tilligemed et poluSsK Blik paa Regieringsformerne samt till en afhandling Betragtninger over Nödvendigheden af Norges og Sveriges Forening. Till detta föredrag knöt professor O. J. Brock nägra anmärkningar, som äro af så stort intresse, att vi anse oss böra meddela hans föredrag in extenso. Det var af följande innehåll: Det måste förefalla hvem som helst märkrdigt, huru Tidemand har skådat framåt I tiden, och huru hans förutsägelser ha slagit in och hans tanke upprepas af den nyare tidens statsmän och historici. Rysslands och Amerikas betydliga tillväxt och det hot, de utöfva mot Europa, om detta splittrar sig i inbördes krig, ha nu så ingått i det allmänna medvetandet, att det icke längre betraktas såsom ett fantom, utan såsom fakta, som skola inträffa vid första gynnsamma tillfälle. Det skall derföre säkerligen erkännas af enhvar, att de stora förändringar, som försiggått i Europa genom sammanslagningen af Italiens och Tysklands stater till ett fastare rbund, äro ett framsteg af Europa i dess örsvarsförmåga, isynnerhet mot Ryssland. Om vi också se, att den stat, som har samlat Nordtyskland omkring sig, ännu bibehåller sin äldre traditionella förbindelse med Ryssland, så kunna vi vara säkra på, att alltefter som Tyskland befäster sin enhet, skall det mer och mer lösrycka sig derifrån. Det sorgligaste, som under dessa omständigheter kunde ske, skulle sannerligen vara ett krig mellan Frankrike och Tyskland, såsom några kortsynta personer önska. Specielt de skandinaviska rikenas Ining. till Tyskland skulle visst icke bli afgjord genom ett sådant krig. De funnos, som, då det senast var fråga om Norges och Sverges deltagande i Danmarks försvar, ville, att det skulle ske i förening med en eller två af vestmakterna, och det har officielt yttrats i tryckta dokumenter såsom skäl för att draga oss tillbaka från de började underhandlingar om alliance med Danmark, att vi skulle söka bevara vårt inflytande och undvika att få sken af partiskhet ;likasom om vi hade något inflytande på vestmakterna, likasom om de efter ett europeiskt krig af den betydenhet, som ett krig med Tyskland skulle bli, skulle ha fäst afseende pa våra speciella intressen och icke endast på sina egna och dem, som låge dem mycket närmare. Hvad vi skulle ha vunnit, om vi hade tagit parti för Danmark i ett krig, hvari icke vestmakterna deltogo och hvilket till följd deraf skulle ha blifvit ett lokalt , icke allmänt europeiskt krig, hade varit, att vi kunde få inflytande der, hvarest vi kunde och borde hafva det, nemligen på Danmark. Samma konferens i London skulle väl ha blifvit af, men vi kunde då ha uppträdt på ett helt annat sätt. Må man paminna sig de förslag, som då blefvo framställda af det preussiska sändebudet, hvilka han visserligen förklarade sig icke vara bemyndigad att väcka, men som han dock sade sig vilja understöda af all makt; det är den linie, som man nu, kan man säga, förgätves hoppas att få. Men för att få den är säkerligen ett allmänt europeiskt krig nu ett högst tvifvelaktigt medel. Ett krig mellan Frankrike och Tyskland skulle, ifall Frankrike blefve den öfvermäktige, kasta Tyskland mot Ryssland. Ingen kan förutsäga, hurudan utgången skulle bli. Det är högst osäkert, om vi kunde stå utanför, och hvilket arti vi skulle bli nödsakade att taga. Vid fredsslutet skulle det för visso fästas ofantligt litet afseende på några tusental menniskor och några få qvadratmil. Hvad specielt de båda rikena Norge och Sverge angår, så har Tidemand ju äfven yttrat sig ganska märkvärdigt om deras förening, och många ha helt säkert nu för länge sedan kommit till den öfvertygelsen, att skall unionen ha en varaktig framtid, så mäste den gå framåt till en fullständigare union. Den behöfver det för hvad som öfverallt har visat sig såsom ett väsentligt moment till att dana unioner, nemligen nödvändigheten al förstärkt försvarsförmåga, emedan den hotas af öfvermäktiga grannar, af hvilka den eljest skulle uppslukas; och Norge och Svergeoch likaledes Danmark kunna ingå på en sådan fullständigare förening, emedan de tala samma språk och, hvilket äfven är lyckligt, ha samma religion. Detta är två hufvudpunkter, utan hvilka alltid de största svärigleter uppstått, men med hvilka de största svårigheter försvinna. Härtill kommer ytterligare de materiella intessenas kraf, som är af stor betydelse och går ut på att genom en mera utvecklad förening utrota hindren för ekonomisk utveckling och befrämja nationalvälståndet, hvaraf ju den politiska sjelfständigheten i hög grad är beroende. En sådan fullständig union, som skall kunna sta sig i tiden, kan nu efter min mening icke tänkas på konstitutionel väg utan ett unionsparlament, och dertill måste det säkerligen med tiden komma. Det har förut blifvit anmärkt i detta sällskap af en annan talare, att det var formen för ett sådant unionsparlament, som föreföll honom såsom det svåra. Jag medgifver, att det är svårare för två än för tre. Men för mig är det icke formen, som förefaller såsom det svåra. Jag tviflar icke på, att det måste kunna finnas former, som äro tillfredsställande i hvarje afseende; vi ha i andra unioner, ehuru under republikanska former, exempel derpå. Det är i min tanke en möjlighet att i tvåkammarsystemet tillfredsställa) alla berättigade anspråk och anskaffa den ödvändiga konstitutionella statsförfattningen. fven för en union. Men tiden är säkerligen nu icke kommen härtill, emedan de förhållanden, som ett sådant unionsparlament. nödvändigt måste ha att befatta sig med,j: innu äro för litet utvecklade och olikartade : i de förenade rikena. Att närma dessa för-: j j hållanden till hvarandra, tror jag, är det första och väsentligaste syftemålet, och det kan i hög grad ske till och med utan unionslagar! och på många sätt. Vi stå ännu ofantligt iflägsnade från hvarandra i många af deji riktningar, som i det borgerliga lifvet knytal! folken tillsammans, och hvilka nödvändigt kräfva en viss homogenitet, om ett större näri mande i framtiden skall kunna ega rum, och : om det skall bli en större kraft i unionen. js Jag har berört detta förut i detta sällskap c land annat i det första föredrag, hvarmed! ag här för flere år sedan öppnade förhand-! ingarna. Sådana likartade institutioner, : 1 I I Il hvilka äro nödvändiga för utvidgandet af samlifvet mellan nationerna, är det som anvorstädes ha skapat de stora statssamfunlen. Det var i Tyskland tuliföreningen, som varit förelöpare för och skapat det tyska rbundet, icke tvärtom. Det var behofvet