Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 3

Den 11 dennes börjades i lagstiftande kåren diskussionen i anledning af de till regeringen framställda interpellationerna rörande frihandelssystemet i Frankrike. Debatten öppnades med två skrifna tal, båda mycket långa, hvilka upplästes af Kolb Bernard och de Tillancourt. Den förstnämnde tog industrien till anledning att vidröra alla möjliga ämnen, såväl moraliska som intellektuella, i en anda, som påminde om klagolåten i de I påfliga encyklikorna öfver nutidens förderf Joch olyckor. Den senare klagade isynnerhet öfver, att åkerbrukets intressen blifvit förbisedda. Ollivier och Thiers, som äfven skulle tala, togo ej till ordet, utan diskussionen uppsköts till följande dagen. Monitören offentliggör promulgationsdekretet beträffande presslagen. Det är dateradt I den 11 Maj. Underrättelserna från Algerien äro fortfarande föga hugneliga. Den gosse, som blifvit mördad af araber, var en jernvägstjenstemans fyra-årige son, Henri Cligny, hvilken af sin mor blifvit skickad med ett paraply I till fadern vid bangården, men icke träffade honom, hvarefter han blef mördad på hemvägen. Denna händelse har föranledt en mängd demonstrationer. För att lugna sinnena meddelar Moniteur de VAlgier en utIförlig förteckning på alla mord på europeer, som blifvit föröfvade i kolonien under 6 månader af infödingar. Marskalk Mac Mahon finner förteckningen ganska måttlig, men för europeiska läsare torde uppräknandet af 21 mord icke förefalla såsom någon småsak. Journal des Debats meddelar innehållet af en varning, som marskalk Mac Mahon tilldelat tidningen Akhbar i Algier den 6 Maj. Man har efter kejsarens bref den 19 Januari blifvit så ovan i Frankrike vid dylika förvaltningsåtgärder, att denna sak har väckt uppseende. Varningen angår en artikel om mordet å Henri Cligny och är märklig genom uppgiften, att erkebiskopen i Algier sjelf skall ha desavuerat det ställe i sitt herdabref af den 6 April, der han yttrar, att man måste gifva det arabiska folket evangelium eller förjaga det till öknen, långt ifrån den civilicerade verlden! Erkebiskopen af Algerien, msgr Lavigerie, lär nyligen ha inträffat i Marseille. — Alla affärer ligga nere i kolonierna. Hamnarne äro fulla af spanmål, men spekulationen har missräknat sig: kolonisterna lida ingen brist på bröd, och araberna ha inga penningar att köpa spanmål för. På j j hålla araberna från åkrarne, men dessa smyga stjäla hvad de komma öfver. Stölderna tilltaga på ett förfärligt sätt äfven i städerna; detta är orsaken till fransmännens förbittring mot araberna och icke mindre mot myndigheterna, hvilka de anse vara för flata och steg, Enligt Gazette de France skola oroligheter derna sammanrotade sig, sjöngo marseillaiesen och ropade på republik. Underprefekten, som skyndade dit med gensdarmerie, återställde ordningen, sedan flere husvisitationer och arresteringar företagits. ENGLAND. Feniern Barretts afrättning, satt till den 12 dennes, har blifvit appsila ten åtta dagar på inrikesministerns befallning, på det att nya undersökningar må kunna företagas rörande det af Barrett åberopade palibin. Gateshead tillverkas för närvarande den kabel, som i sommar skall nedläggas mellan Tynes mynning och Danmark. En särskild landledning kommer att sammanbinda kabeländan på den engelska kusten med London, och från Danmark skall en anslutning ske till de ryska telegraflinierna, NORDTYSKLAND. Den i gårdagsbladet omtalta protest, som Nordd. Allg. Zeitung inlagt mot tidningarnes betraktelser öfver Mainzfrågan, synes vara föranledd af en artikel uti Sächsische Zeitung (hvilken utkommer i Leipzig och skrifves i anti-preussisk riktning), som lyder sålunda: Fransmännen dölja icke att den preussiska besättningen i Mainz är dem en nagel i ögat, och de påstå, att Preussen icke har någon rätt att i Hessen både öfverskrida Mainzoch Rhengränsen. Emellertid kunna de-icke göra sig något hopp om, att det skall lyckas dem att diplomatisera preussarne ur Mainz, på sätt som skedde i Luxemburg. I tuilererierna hyser man misstanke om att det finnes en hemlig traktat mellar storhertigen af Hessen och konungen af Preussen, eller att en sådan traktat blifvit afslutad i dessa dagar under prins Ludvigs vistande i Berlin, och att Preussen genom denna traktat förvärfvat sig fullständig egendomsrätt öfver fästningen Mainz. Det lät sig tänka, att grefve Bismarck på ett lika öfverraskande sätt kunde draga denna traktat ur fickan, som det på sin tid skedde med de märkliga allianstraktaterna mellan Preussen och sydstaterna. Så snart man i Paris erhåller visshet om denna punkt har man den önskade casus belli och skall knappt betänka sig att göra bruk deraf, då finanserna i längden icke kunna bära de bördor, som den väpnade freden medför. I Frankrike har uppköpts hästar i så stor mängd, som om man oförtöfvadt ämnade rycka i fält — en åtgärd, som man under de nuvarande höga foderriserna visserligen hade underlåtit om man icke hade ett bestämdt mål för ögat. Norddeutsche Allg. Zeit. betecknar det sachsiska bladets resonemang som vansinne och tilllägger, att Mainzfrågan är en tysk sak, hvilken alldeles icke angår utlandet. Det efter ett telegram meddelade yttrandet, att en Mainzfråga aldrig kommer att existera, finnes åtminstone icke på detta ställe i Nordd. Allg. Zeitung. För öfrigt är den sachsiska organens påstående om att på den sista tiden en hemlig öfverenskommelse tyckes ha blifvit afslutad mellan Preussen och Hessen-Darmstadt icke så tokig, som det preussiska bladet utger den för. Af ett bref från Mainz af den 8 dennes till Hamb. Nachr. inhemtas nemligen, att fästningens garnison ännu i denna månad kommer att ökas, till en början med ett regemente hessiskt infanteri, som emellertid skall ha preussisk uniform och ställas under preussiskt förplägnings-reglemente. Det är föröfrigt icke blott frågan om Mainz, utan äfven de holländska vederbörandes underlåtenhet att låta rasera Luxemburgs fästningsverk, som väcker någon uppmärksamhet i Tyskland. En korrespondent från sjelfva fästningen gifver i ett bref till Kölnische Zeitung en hotande vink om, att man i Haag skulle göra väl uti att lägga sig denna sak på hjertat. Redan förlidet år berättades, att grefve Bismarck hade låtit påminna holländska regeringen om fästningens raserande. Som det synes, har denna uppmaning icke haft det Önskade resultatet, men möjligtvis skall Preussen finna sig föranlåtet att förnya den med större eftertryck, isyrnerhet då man i Tyskland fruktar för dor v som di FÅ ka juatreseval utvervigt, url intresna skola erhålla i — nom f ningen af landets hnfYga-jernbana till det franska ostbanebolaget. Det heter i Dannevirke: Den kungliga illAPpdt-magasinsstyrelsen i Haderslev t kännamfvar at TEN som var utdan sig öfverallt igenom likt hungriga vargar och: de odlade trakterna användas trupper för att 4 icke vidtaga nog kraftiga mått och ha förefallit den 8 dennes i Libourne. Bönj ;