Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 3

år. Bättre vård om språket är emellertid nödvändig, om samlingen skall lyckas. — Svenska konstverk i utlandet. D. B. meddelar ur ett enskildt bref följande om svenska konstverk på årets konstexposition i Paris: Prof. Edvard Bergh har här utställt två särdeles vackra landskap, ett vattenfall och ett kustlandskap, som vinna förtjent uppmärksamhet. Hr Alfred Wahlberg har också exponerat två landskap, nemligen en solnedgång vid Bohusländska kusten och ett månskensstycke, äfven med motiv från samma kust. Dessa begge taflor göra stor lycka här, liksom för öfrigt allt hvad hr Wahlberg målar. Den ena af de nu exponerade landskapstaflorna lärer blifvit såld till London för 2 fr. redan innan expositionen öppnades. Hr Wahlberg bor för närvarande på landet, vid Ecouen i departementet Seine-et-Oise, der han flitigt arbetar. Han kommer sannolikt att icke så snart lemna Frankrike. Bland öfriga nordbor, som bidragit till detta års salong, märkes frih. Rudbeck, hvilken exponerat en interiör, som visar betydande framsteg och vunnit kännares bifall. Löjtnant Brandelius har af två beställningar från London varit förhindrad att måla något för detta års exposition, men hemsänder till den skandinaviska expositionen i Stockholm två taflor, nemlien ett shästombyte i Dalarne och LIndepenlance, Den sistnämnda behandlar på ett raskt och falangfullt sätt ett ganska roligt motiv. Man ser nemligen ett postbud på landet, en gammal man, hvilken med sin befattning i kommunikationsväsendets tjenst tyckes förena den af trä årdsmästare eller frukthandlare, som nu återväl der från staden med sin åsna och de tomma fruktkorgarne. Han går bredvid åsnan, flitigt sysselsatt med studerandet af tidningen LIndpendance, och äfven åsnan, som älskar oberoendet, tyckes dela sin herres intresse för den fria pressen. Hr Brandelius återvänder kanske snart nog till Sverge, der han får tillfälle att ytterligare visa resultatet af sina flitiga studier i Paris, der han särskilda gånger uppehållit sig längre tid och nusenast ett år. Hr Salmson, akademiens stipendiat, är också en konstnär, som sannolikt kommer att göra heder åt sitt fådernesland. Han arbetar för närvarande på Lecontes atelier, der han blifvit mottagen utan någon afgift, enär nyssnämnda, mycket framstående mästare förklarat den unge svensken ega så betydande talang, att Leconte gjorde sig ett nöje af att medela honom undervisning alldeles gratis. i Efter annan källa kunna vi meddela, att fröken Kerstin v. Post å nämnda exposition har två taflor Ossian vid sin harpa och ett porträtt. Samma artists å verldsexpositionen förlidet år exponerade tafla Moses moder har blifvit inköpt af franska regeringen och hennes porträtt af Kristina Nilsson befinner sig för närvarande å den stora konstexpositionen i London. — ,Blåstrumpornas klubb är namnet på ett sällskap, som nyligen bildat sig i Newyork och uteslutande består af qvinnor, som sysselsätta sig med konst och litteratur. Bland dess medlemmar befinna sig fru Harriet Beecher Stowe, förf. till Onkel Toms stuga-, fru Parton, såsom romanförfattarinna mycket bekant under namnet Fanny Jern, samt fröken Clara Kellogg, den förtjusande sångerska, som för närvarande i London rivaliserar med Patti och Kristina Nilsson. — Bernhard Scholzs Maske fir Maske har börjat inöfvas Kn Burgteatern i Wien, sedan författaren till en del omarbetat stycket och isynnerhet betydligt förkortat det. För kuriositetens skull meddela vi här efter en tysk tidning förteckningen på personerna i pjesen: Gustav Wasa, Lars Obfson, öfverste, Axel Sture, grefve Nils Gyllenstern, herre till slottet Grip(sholm), Anna och Fredrika, hans systrar Ovebro (Örebro ?), Stejeborg, Hanns von Bonde, adelsmän i Vestergötland: Oskar von Spare, dansk officer, Olsson och Ture, bröder från Westergötland, en svensk officer. samt Olaf och Erik, tjenare på slottet Grif. — Från Carlisle berättas, att vid den stora vådeld, som lagt Greystoke Castle i aska, ha de båda porträtterna af Holbein samt en utsigt öfver Venedig af Canaletto äfvensom största delen af biblioteket och många andra märkvärdigheter lyck! ligt undgått lågorna. ; — Feliz Mendelssohn och Jenny Lind. Hr Marchesi meddelar i Tonhallev ett hittills otryckt bref från Mendelssohn till friherrinnan von Ertmann (hans hustrus tant) med rekommendation för Jenny Lind, om hvilken han anmärker, att han aldrig i sitt lif träffat en ädlare, mer äkta och . uppriktigare konstnärinna. — Den 1 dennes uppträdde Emil Devrient såsom Tasso för sista gången på Hofteatern i Dresden, för hvilken han så länge varit en prydnad. Om den lysande afskedshyllning, som dervid egnades honom, meddelas följande: Öfverallt, der pjesen lämpade sig för anspelningar, utbrast den ötverfyllda salongen i bifallsyttringar. När ridån ick ned för sista gången och man åter ropade in Devrient, inträdde straxt efter honom, som ännu bar Tassos Arägt, alla teaterns medlemmar och bildade en stor halfcirkel omkring den firade, som stannade i midten med Virgilii bröstbild till venster och Ariostos till höger. Hr Winger uttalade härefter hjertligt i sina kamraters namn afskedshelsningen. Hr Porth såsom den äldste skådespelaren vid teatern lemnade Devrient en medalj, som alla medlemmarne låtit slå i guld till minne af denna sorgligt sköna stund.; medaljen innehåller på framsidan Devrients väl träffade profil och på frånsidan en enkel tillegnan till honom. Oräkneliga blommor, buketter, kransar och qvistar af lager inkastades på scenen. Efter representationen gar teaterns kör konstnären en serenad utanför hans bostad, och han tackade från balkongen för allt hjertligt deltagande. — Hertigen af Sachsen —Colurg—Gotha har förlänat den firade konstnären titeln af hofråd. em ———