Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 2

tänkande qvinna, på samma gång mild och blygsam; men, likt många andra förståndiga mödrar, hade hon strandat mot sitt tidehvarfs dårskaper; hon hade trott att förnuftet skulle kunna tala till passionen; hon hade glömt att passionen saknar öron och att några stråkdrag som mana till dans i ett nu spela bort den mest ömma och förståndiga noders ord. Seklet hade gått ut att söka sitt rof, och detta fanns icke lätt inom denva värdiga lilla helgedom — min tantes hen — som det skulle funnits på hvilken allmär plats som helst, : Demoni hade trängt sig in i denna unga flickas kammare än i en sömmerskas form, än såsom modist, än i en musiklärarinnas skepnad, än i en ung pensionskamrats, och fullständigsst hade den gjort sitt inträde genom modejurnalen, deri, utom mycket annat, funnos de mest förledande beskrifhingar öfver festerna hös hertiginnan eller markisin nan den och den, 5 NE Man kan ej uppfostra flickor i bur. De måste lefva med, mäste se sig omkring, höra och förvivina... De föras således ut på de öffentliga promenadplatserna, der det eleganta och fåfänga Paris tycker om att visa sig. I pre ekipager och vågade toiletter skimra är en mingd tvetydiga gvinnor, hvaraf. de uhbga flickorna endast 8e fjärilsvingarne, utan att ha den ringåste aning: om det moraliska elände, som döljer sig under dessa. Det är i denna sapling som en ståtlig ryttare är så oändligt upphöjd öfver .det sämre folketa, och som en !hederlig man blir till en nolla, såvida han ej har den omtankan att nyttja glacehandskar och lackerade stöflor. Hur lusiigt!... Den unga flickan drömmer om att dessa eleganta kavaljerer, som hon ser rida förbi, en dag skola låta Dun nästaf göra kaprioler utanfö; me Yagnsdörr,