Aftonbladet – 16 maj 1868, sida 2

ste bland menniskor och ting, ach jag visste alltför vär hur sällsynt det verkligt utmärkta Jag såg att min omgifning utgjorde ea liten verld för sig, en oas i dagens intellektuella öken, i hvilken rörde sig en verld, som alls icke framställde något högre samhällslif, ntan endast en folk JP förenad genom de nöjen dess individer delade, men alls icke genom några band af verkligt värde. Emellertid var jag alltför ung — endast tjugufem är — för att vara missnöjd med lifvet och den tidpnokt, byari jag lefde. Då man är ung, är nästan allting roligt, och det mångbyokiga, uppsluppna. förtjusande P förorsakade mig visst ingen ieäsnad, Min tante beklagade sig lifligt öfver det-allmänpa feberaktiga tillståndet, men jag försökte att försona henne dermed, genom ramdragandet af de oundvikliga revolutiongrnas oundvikliga goda verkningar. Jag fann i allt tusen ämnen att studera och tyckte om att tillsammans med henne filosofera öfver sambandet mellan orsak och yerkan, och, om jag i mina omdömen lät råda det öfverseende, som tillhör min ålder, med förbehåll att fa blanda mig i händelsernas hvirfvel. endast när det roade mig och så läpge jag fann bebag deri. Jag ville endast hafva rollen af amatör, men för ingen den af slaf, ach man blir otvifvelaktigt slaf at ett gifvet läge, dä, för att bringa sig upp eller halla sig uppe, det ju är nödvändigt att man offrar åt detta läge sin värdighet, sin tid eller sin mening. År man fatlig måste man utfundera konsten att, göra lyck: ty det kostar att lefva med. År man tik åter, gäller det att på förde teaste sätt lägga denna förtjenst i dagen, att Klipga med den gyllene bjellran så att man må göra hörd och ansedd. I båda fallen blir emel Jertid följden den, att man stryker ett tvär