Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

fatta en af stolarne till stödjepunkt. -Hon såg, hörde ingenting; inom såväl som utom henne var natt, kolsvart, ogenomtränglig natt. Men hastigt omslöts den unga flickan af ett par fasta, manliga armar, och en röst, ljuf och melodisk som hennes egen, hviskade: Hilda! älskade barn!... Du är fri, men det är jag som är fången...