Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

Några veckor derefter utlystes i den närbelägna kyrkan ett kristhgt äkta förbund mellan ryttmästaren baron Stjernkors och välborna jungfru Hilda v. Turne. Den derpå följande söndagen sammanvigdes derstädes de nyssnämnda båda kontrahenterna. Pastor Runius med fru hade infunnit sig för att bivista ceremonien. Den vördige prestmannen företrädde Hildas far; ur hans händer emottog ryttmästaren sin unga brud. Vi betvifla ingalunda att kapten v. Turne varit nog frisinnad för att assistera som far; han hörde till de lyckliga individer hvilka aldrig känna sig generade af något. Hildas sinne var dock ännu icke i nog jemnvigt för att hon skulle med lugn kunnat skåda den som satt på ett tärningskast såväl hennes, som hennes mors hela lefnadsfrid och sällhet. Samma söndag då vigselceremonien egde rum hade fru Norling, som af bruden blifvit derom underrättad, med man och söner företagit en excursion utåt Dahlbyimäster Norlings nya segelslup. Icke nöjd med alla de öfriga sällskaper och föreningar, hvaraf han var en värdig medlem, hade den hederlige mästaren helt nyss äfven inträdt i segelsällskapet. Fru Runius och fru Norling lade före vigseln sina visa hufvuden tillsammans och båda förklarade det Hilda aldrig kunnat göra ett bättre parti. Inte han heller, försäkrade fru Norling. Dottern passar honom mycket bättre än modren, både i ålder och annat. aJa! Gudskelof att hon blef såväl försörja !s suckade pastorskan andöktigt.