Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 2

STOCEHOLM den 15 Maj. ; . Religionsfrihetsfrågan har i dag utgjort öremålet för båda kamrarnes förhandlingar. I första kammaren öppnades öfverläggninen af hr Hasselrot, som talade med värma ör den religiösa friheten och visade att för-! laget medgåfve större bekännelsefrihet än nu Illande lag, hvarföre han förordade dess angande, ehuru han för sin del skulle ha föredragit hr Lemchens liberalare förslag. Derfter uppträdde två af kammarens presterliga edamöter, biskop Beckman och doktor Säve, båda framställande en och annan betänklighet, som hindrade dem från att obetingadt bifalla förslaget, hvilket de dock till hufvudsakliga delar gillade. Enahanda var förhål-( landet med hr Hazelius. Grefvarne C.G. och t J. O. Mörner och hr Nordström voro dere-ls mot mera afgjorda motståndare till förslaget . i sin helhet, hvilket deremot försvarades och : förordades till antagande af hrr Faxe, E.1 l ! l j TIL a Sparre, Bergstedt och C. A. Raab. Grefve Sparre sökte ursäkta dröjsmålet med förslagets framläggande dermed, att det ej stått i mensklig makt att medhinna detsamma förr, : då lagutskottet varit så ytterligt öfverhopadt af göromål. Tal. hade anmält reservation mot l: betänkandet, emedan han, med den brådska l: med hvilken man arbetat, ej ansett sig kunna. försvara hvarje detalj i detsamma; men vore . de anmärkningar, som kunde göras mot förslaget, ej flere och ej af s-årare beskaffen. het än dem han här hört framställda, funne : han icke någon betänklighet mot dess antagande. Utskottets uppgift hade varit att, med så få ändringar som möjligt af det bestående, göra de medgifvanden, som voro oeftergifliga, och sådana voro de afutskottet föreslagna nya stadgandena om vilkoren för utträde ur statskyrkan och om civiläktenskap mellan dissenters och olika trosbekännare. De talare, som hade betänkligheter mot förslaget undveko emellertid i allmänhet att yrka afslag, utan ansågo en återremiss böra beslutas på det kammaren dermed skulle ådagalägga att den önskade en förändring i nu gällande lagstiftning. Resultatet blef ock ett beslut om återremiss, hvilket fattades med 38 röster mot 9, sedan först i en genom enf preliminär votering med 27 röster mot 23 ade till kontraproposition antagits bifall till förslaget. De 23 rösterna afgåfvos för rent afslag. I andra kammaren egde en temligen vidlyftig diskussion rum. Professor Ribbing utvecklade närmare de båda fordringar, han framställt i sin reservation, isynnerhet om examensgarantier för nödig Dildning hos dissenterförsamlings föreståndare. Rektor Siljeström, motionär i ämnet, förklarade sig, ehuru han skulle önskat att utskottet i vissa fall varit mera liberalt, dock önska bifall till utskottets förslag. Ilr Rosenberg ansåg också de speciella anmärkningar han kunnat göra såsom mindre betydande, då förslaget dock i sin helhet innebure ett väsentligt framåtskridande, och ville derföre yrka bifall. Två Jonas Jonassöner, den ena från Kronobergs, den andra från Kalmar län, yrkade återremiss och i detta yrkande instämde Liss Olof Larsson, som påstod, att hans kommittenter och Dalallmogen i allmänhet vore så ofördragsamma, att de icke ville höra talas om några rättigheter för andra trosbekännare och att de trodde, det hvarje förslag härom knappt kunde vara allvarligt menadt. Den som bestämde utgången i andra kam-maren var hr Björck, som med stor utförlighet anförde en hop argumenter mot förslaget ur liberal synpunkt, hvilka till en del voro sådana, som kunna anföras mot hvarje förslag, som icke innebär full religionsfrihet, till en del berodde på oriktig uppfattning om, huru långt man i en sådan författning som denna kan gå, så länge åtskilliga i politiskt och medborgerligt hänseende inskränkande srundlagsstadganden qvarstå. Vi skola återomma till en närmare granskning af dessa anmärkningar, då den ärade talarens anförande blifvit justeradt. Vi nämna nu blott, att han slutade med att begära — bifall till betänkandet, men att hans argumenter .med det allrastörsta nöje åberopades af dem, som ville behålla status quo och derföre yrkade en s. k. återremiss. Förgäfves visade herr Hierta vigten deraf att icke skjuta ifrån sig det framåtskridande i tolerans, som utskottets förslag innebure, förgäfves utvecklade hr Blanche en hänförande vältalighet till vederläggning af hr Ribbings examensskrupler och hr Liss Olof Larssons intoleranta utgjutelser; förgäfves förklarade hr Ahlgren, att han frånfölle sin reservation och antoge utskottets förslag; förgäfves uppmanade hrr Jonas Andersson och Ola Jönsson dem, som ha något intresse för framåtskridandet och samvetsfriheten att icke låta saken falla. Vid anställd votering utföllo 60 röster för återremiss, och endast 54 för bifall. Som man af dessa siffror finner var icke mycket öfver halfva antalet af kammarens ledamöter närvarande. Resultatet af förhandlingarne rörande denna fråga, den principielt vigtigaste och tillika en af de, till följd af omständigheterna, i praktiskt hänseende mest påträngande, som vid denna riksdag förekommit, är sålunda det, att förslaget blifvit till lagutskottet återremitteradt; ett beslut, som, fattadt i riksdagens elfte timmas femtionionde minut, af en talare i andra kammaren betecknades såsom en ironi, men hvilket han lika gerna på ren svenska skulle kunna ha kallat ett gyckelspel.