Aftonbladet – 13 maj 1868, sida 3

känna sig riktigt hemmastadd, först då kommer det att bli riktigt trefligt, riktigt hvad man kallar genomhyggligt, först då kommer den entente inom direktionen, som nu endast varit rörande, att bli sublim, först då blir det möjligt för föreståndarinnan att med riktig tillämpning kunna slå sig för sitt bröst och utropa: Fetat cest moi. Med allt detta är emellertid ingalunda vår mening att förorda seminarii upphäfvande, vi önska tvärtom, och ha alltid önskat den ide, som legat till grund för detsamma, all möjlig framgång, och det är endast emot det opraktiska utförandet af densamma, som vi opponera oss. Det är endast småsinnet, reglementerandet, tvånget, förslösandet af krafter, som, rätt tillgodogjorda, kunde göra tiodubbel nytta, herrsklystnaden, egensinnet och den intelligenta närsyntheten, som vi klandra, och som vi, hvar vi träffa dem, alltid skola anfalla och bekriga.