Aftonbladet – 13 maj 1868, sida 3

SLUUUD BalIHaULLaUE. komnnstslan JO TUNN RR CP jen Till redaktionen af Aftonbladet. För några dagar sedan påträffade vi händelsevis en uppgift öfver elevernas antal vic Seminarium för bildande af lärarinnor. V gencmgingo densamma och kunde ej undgi att förvåna oss öfver elevernas ringa antal Detta förde oss till åtskilliga undersökningar och då denna läroanstalt är en af de vigtigare i vårt land, hafva vi ej kunnat förmå loss att helt och hållet lemna den utan anmärkning, ) Vi fråga oss då först, hvad är denna lä, roanstalts, och i allmänhet hvarje sådans, isynnerhet de af staten inrättades, ändamål? I Naturligtvis att meddela så god undervisning som möjligt åt störs:a möjliga antal gar. Eger detta rum i Seminarium för bil dande af lärarinnor? Vi svara dertill ett obetingadt nej — och se här skälet: Seminariet har af rikets ständer fått sig anvisadt ett årligt anslag af tjugufemtusen, säger 25,000 rik daler; en ganska betydlig swuma, och för hvilken efter vår åsigt rätt mycket bör kunna erhållas. Huru många lärjungar tror läsaren väl nu komma i åtnjutande af denna s. k. kostnadsfria undervisning? Liksom insändaren gjorde, gissar man säkert på ett eller annat hundra. Långt derifrån. För dessa 25,000 rår erhålla endast 46 elever undervisning. Således kostar hvarje elev cirka 545 rdr årligen. En summa för hvilken hon nästan borde kunna båd: undervisas och underhållas. Låt vara att denna fordran är något öfverdrifven, qvarstår dock alltid det faktum att staten, för de lärjungar den i seminariet låter meddela undervisning, betalar vida mer, än hvad enskilde för sina barn betala, uti af enskilda lärare inrättade dagskolor, och hvilket i allmänhet belöper sig till 125 å 150 rår årligen. Således betalar staten för eleverna uti en af sina skolor omkring 400 rdr förmycket, ty vi kunna ej inse hvarföre staten ej skall unna hålla en skola för samma pris som en enskild man eller qvinna. Återstår då för seminariet att bevisa, att den undervisning det lemnar är värd 400 rdr mer om året. Vi hafva anledning frukta, att elevernas kunskaper ingalunda äro så grundliga som de äro vidtomfattande. Och huru skulle de kunna vara grundliga i betraktande af den ofantliga mängden. Det är ju ett temligen allmänt erkändt faktum, att vid menskliga företag qvaliteten merendels står i omvändt förhållande till qvantiteten. Så ock. i afseende på läroämnen, ju flera sådane ju mindre sannolikhet för att grundligt kunna lära sig desamma. Vid seminariet tänker man icke så, ty skärskåda vi seminarii andra och tredje afdelningar eller de båda öfversta — finna vi der icke mindre än 12 obligatoriska ämnen, eller religionsundervisning (bibelförklaring, kristlig tros-, sedooch samhällslära samt kyrkohistoria), allmän och kulturhistoria, fransk grammatik, engelsk grammatik och themata samt explikation, pedagogik, metodik, proflektioner, litteraturhistoria, svensk grammatik, läsoch talöfniog och uppsatser, sång, teckning och gymnastik. När härtill komma de valfria ämnena: tyska språket, kemi, fysik, fysiologi, geometri, algebra, botanik och zoologi, summa 8, få vi icke mindre än åtminstone 18 ämnen, uti hvilka man under en kurs af 3 är skall vinna så stora kunskaper, att man deruti bör kunna väl undervisa andra. Hvar och en, som har aldrig så liten erfarenhet, finner naturligtvis, att detta är omöjligt. Endast för att kunna hjelpligt lära sig de 3 moderna språkens talande och skrifvande fordras en tid af 3 år, och då bör man i alla fall ega åtminstone lika goda förkunskaper som de, hvilka fordras vid inträdet i seminariet. Att tre lefvande språk, af hvilka två äro obligatoriska, skola läras vid seminariet, är ett nonsens, en barnslighet. Om man på ett är vill lära sig att väl tala och skrifva ett språk, och vid seminariet måste förutsättas att allting, således äfven läres väl, fordras att dertill dagligen använda åtminstone 1 å 2 timmars enskild undervisning och 6 å 7 timmars förberedande arbete. Att tro att man på de stackars 4 obligatoriska timmar i veckan, som i seminariet äro anslagna åt främmande språk, skulle kunna lära sig tre sådana, är icke mycket troligt. Nu invändes visserligen, att 6 å 7 timmar äro anslagna till valfria ämnen, då man kan välja endera mellan undervisning uti språk eller uti matematiska och naturvetenskapliga ämnen. — Men äfven antaget, att man väljer språkundervisningen, 13 timmar i veckan dock alldeles för litet r att kunna inhemta någon djup kunskap uti tre språk. Två språk borde således åtminstone utstrykas från seminarii läsordning, och om man prompt i seminarium vill undervisa i språk, alla dessa 13 timmar och om möjligt vore ännu flere till studiet af detta enda språk anslås. Men lemnom språken, och låtom oss i stället se till huru de 46 eleverna på de särskilda afdelningarne och inom de särskilda ämnena äro fördelade. Vi finna då på första eller nedersta afdelningen 12, på andra afdelningen 14 och på tredje eller öfversta afdelningen 20 elever. — Derom är ingenting att säga, då helt naturligt alla lärjungar hvarken kunna hafva samma fattningsgåfva eller samma kunskapsmått. Så mycket mer finna vi att bemärka, då vi genomgå listorna öfver elevernas antal i de respektive valfria ämnena, och det är likväl möjligheten att erhålla undervisning uti dessa högre lärdomsgrenar, som egentligen gifver seminarium dess anseende af högskola. Tag bort de valfria ämnena, och seminariom Faller ner till en mar än sanka fKalolela IT analars mor con