Aftonbladet – 12 maj 1868, sida 3

Vid denna tabell falla många ganska öfverraskande siffror i ögonen. Så se vi t.ex att nästan inom alla större stater ungefär fjerdedelen af de årliga statsinkomsterna användes till underhållet af tnilitären — de ofta återkommande lånen äro ett extrabidrag. Vi se vidare att civillistorna spela en icke ovä sentlig roll i staternas ekonomi och att undervisningsväsendets kostnad i de festa länder ofantligt understiger militärbudgeten. Det fria Schweiz allena bortkastar icke mera på militäriskt prål än på sina barns danande till bildade medborgare, och dock kan detta land med sin låga befolkningssiffra af 21e millioner, i krigstid, uppställa 204,704 man; men i fredstid tära der inga uniformerade våldets drabanter på samhällets välstånd. Att procenten för militärens kostnad och statsinkomsterna utfaller så hög har sin enkla förklaringsgrund deri att republikens statsinkomster i allmänhet icke äro högt uppskrufvade. Hvad förhållandet emellan undervisningskostnaden och militärbudgeten vidare vidkommer följer Norge tätt efter Schweiz i rangen af en klok stat, som vet att använda sina allmänna medel till allmän båtnad. Så följer Danmark och sedan England. Sämst är förhållandet i det, så nyss ännu af ett argt prestvälde lidande Österrike, der militären årligen kostar fyratio gånger mer än allmänna undervisningen. Hvad här ofvan i korthet påpekats, borde vara nog för att lära hvarj. tänkande menniska inse att det för närvarande bedrifves ett slöseri med de europeiska folkens ofta svårt nog förvärfvade välstånd, ett slöseri som söker sin like så långt våra häfder gå tillbaka. Ja, icke ens den förste Napoleons verldsskakande verkliga krig kostade så mycket som den nu inrotade läran om den beväpnade fredens nödvändighet skadar folken 1 ekonomiskt afseende — att icke nämna något om det politiska förtryck som just möjliggöres för dynasterna genom de offer folken nu underkasta sig.