Aftonbladet – 11 maj 1868, sida 2

— Vid vetenskapssocietens i Upsala sammanträde den 2 Maj förekom bland annat följande: Af de 3mne pris, vetenskapssocieteten årligen eger att utdela, bortgafs det fysiskt-matematiska åt docenten Hildebrandson för en till societen inlemnad afhandling om Vätesvaflans fortplantningshastighet i olika gaser och det naturalhistoriska åt docenten Cleve för hans till societen äfvenledes inlemnade afhandling om Algfamiljen Sygnemace. Det Bergstedtska premiet, hvilket alternerande bortgifves det ena året af filosofiska fakulteten och det andra af vetenskapssocieteten och i senare fallet till studerande som utmärker sig i fysik, kemi och geologi blef innevarande år tilldeladt filosofie kandidaten C. E. Lundquist och amanuensen vid kemiska laboratoriet J. A. Nordblad. Prof. El. Fries redogjorde för tvenne i litteraturhistoriskt afseende märkliga fynd: Botanologia Typ chenii och Enumeratio Fungorum auct. all. Prof. Säve föredrog: Om ett fynd af åtskilliga fornsaker i Upsala 1851. Redogörelsen härför meddela vi så lydande: År 1851 påträffades lemningarne af ett sjunket fartyg, omkring 10—12 fot djupt, vid grundgräfningen till ett hus vid den delen af Drottninggatan i Upsala, som är mellan Stora torget och Nybron. Några der funna och universitetets fornsamling tillhörande saker förevisades och anmärkningar öfver fyndet meddelades. De nämnda fyndsakerna voro: 1:0. Ett läggben, 6 dec. tum längt, något tillhuge et, och, som det synes, ämnadt till islägg. 2:o. Främre delen af en hvalrossskalle; den bakre delen med yxa frånhuggen. Begge dessa äro till universitetet skänkta af justitierådet Olivecrona. 3:o. Lemningar af trenne kammar med dubbla tandrader, den ena finare, den andra gröfre. Inköpta med den Lundebergska fornsakssamlingen. 4:0. fn 8 dec. tum lång sked af en. Skaftet är prydt med inskurna fgiratergoch slutar med ett drakhufvuf, liknande dem, som ofta ses ristade å våra runstenar. Denna dyrbara forntidslemning, som torde vara den enda bibehållna af sitt slag, blef för omkring 17 år sedan af majoren L. U. Kröningssvärd skänkt till prof. J. H. Schröder, som med andra fornsaker skänkte henne till universitetet. För att döma af kammarnes form och isynnerhet af prydnaderna å skeden, hvilka alldeles likna några sirater, som ses å de rent nordiska runstenarne å engelska ön Man, — torde man möjligen kunna antaga fyndets ålder gå upp till det 10:de eller 1l:te seklet. Prof. Ångström omnämnde med anledning af solförmörkelsen den 17 nästkommande Augusti) de förhoppningar man hyser att med spektralanalysens tillhjelp kunna lösa åtminstone några af de frågor, som ännu äro obesvarade rörande solens fysiska konstitution. (u. P.) ) Enligt Monthly Notices of the Roy. Astr. Society för 1867 blir denna solförmörkelse total inom ett bälte, som sträcker sig från Babelmandeb-sundet öfver ostindiska halfön, Siam-viken, Borneo, Celebes, sydliga delen af Guinea samt slutar vid Nya Hebriderna. Totala solförmörkelser äro i allmänhet sällsynta, och denna är dessutom märkvärdig derföre att den kommer att icka längre än någon hittills observerad så långt historiens vittnesbörd stri sig tillbaka. I sitt maximum, middagstiden i Siam-viken, räcker den icke mindre än 6,50. — Blott tvenne förmörkelser ån äldre tider äro med den ifrågavarande jemförliga nämligen den som benämnes efter Thales (28 Maj 585 f. Chr.) och en observerad i Skotland 17 Juni 1433 och som länge qvarstod i befolkningens minne såsom the black hour. Inom England, Frankrike och Italien har fråga varit väckt om att begagna det tillfälle denna solförmörkelse erbjuder till utvidgande af vår kännedom af solens fysiska beskaffenhet.