Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 3

MUSIK. De såväl ur dramatisk som musikalisk synpunkt mästerligt utarbetade och intresserika partier, som ingå i Meyerbeers yppersta verk, Hugenotterna, och göra att denna opera är lika högt skattad af artisterna, hvilka deri finna värdiga uppgifter, som af allmänheten, hvars uppmärksamhet äfven af arbetets utförande på det kraf.igaste tages i anspråk, hafva under operans nuvarande representation hufvudsakligen återgifvits af samma förmågor som för ett par år sedan så lyckligt samverkade att åter göra henne till en af publikens förklarade gunstlingar. Man bör emellertid med tillfredsställelse erkänna att den redan vunna framgången ingalunda uteslutit nitiska bemödanden till ytterligare framåtskridande — att det som nyss hyllades som utmärkt förtjenst nu likväl blifvit öfverträffadt. Fröken Hebbes framställning af Valentine är nu mer än någonsin liflig och effektrik. Nu såsom alltid är den ett betecknande prof å den förkärlek, hvarmed denna konstnärinna hyllar det dramatiska intresset, då hon i allt förstår att ögonblickligen tillämpa, och med det ytterst. noggranna detaljstudium, som för tolkningen at Meyerbeers verk är rent af nödvändigt, förenar en städse oför. villad -blick på det totalintryck, partiet måste göra då det tänkes såsom Kkaraktersbild, intrycket af en svärmande, känslofull qvinnanatur, som genom ett henne öfverlägset, grymt, men tillika storartadt öde bringas till förtviflans beslutsamhet, den handlingskraft och energi, som lidelsen och lidandet ingifva. Mäktigare, mera gripande än förr; uppenbas rar fröken Hebbe nu såväl den inre striden hos Valentine som ännu mer de momenter, hyari denpa med passiongns hela kraft tager