Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

Hilda grubblade oupphörligt öfver hvad som kunnat föranleda hennes far att besöka henne. Detta problem löstes dock snart nog. Sedan man intagit kaffe, reste sig kaptenen samt anhöll med en viss officiös högti lighet i röst och åtbörder att få tala nägra ord enskildt med sin dotter. Då den unga flickan uppsteg för att följa sin far ur rummet föllo hennes blickar händelsevis på grefven. Det segerglada smälöje som sväfvade öfver dennes läppar, vid det han utbytte med kapfanen en bliek af hemligt förstånd, kom Hildas hjerta att klappa af aningsfall oro. Far oeh dotter inträdde i de unga flickornas rum. Kapten von Turne slog sig ned i en liten kåsös, började bläddra i några på divansbordet befintliga kalendrar samt satte derpå lornjetten i ögat och såg sig omkring i rummet, granskande med kännarblick alla dervarande föremål. Här bor du ganska bra... Rätt komfortabelt inrättadt, på min ära! för att vara hes borgarfolk... Kaptenen sträckte sig, be-traktade derpå med välbehag sina små nätta fötter, upptog eh liten knif med tandpetare, lät den förre efter gammal vana helt lätt öfverhalka löständerna och började derefter med minutiös noggrannhet putsa sina naglar Hilda vred sig otåligt af och an på sto Joen. Väntan blef för lång. . Det syntes som kaptenen icke hade särdeles brådtom att lossa tun; andet. s Min far, jag väntar att få höra hvad som i dag förskalfar mig nöjet af ert besök?, frågade ändtliger den unga fickan, ofter en lång paus, hvarunder 98 förgäfves atvaktat hvad som komma skulle. . I För tusan! Jag hade så när glönit.Kaptenen drog upp näsduken och hostad Mitt kära barn! En för oss båda lika vig