Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

ON PRIARB — EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna. I en så elegant paryr hade Hilda aldrig t sin far uppträda. Hon sade till sig sjelf hon borde glädjas öfver hans förbättrade or och likväl — denna lys, långt ifrån fägna den unga flickan, ingaf henne i let ett misstroende, en oro, den hon hvar1 kunde förklara eller bortjaga. capten von Turne var icke blott och bart välklädd mansperson, han var derjemte Isman och militär — tillräckligt för att ommendera henom i fru Berger juniors vågenhet. Att qvinnorna äro aristokrater ett faktum, ja snart sagdt ett axiom; att timmer äro svaga för militärer lär väl vara mindre ovedersägligt, åtminstone det synas som vore det bestyrkt af dagerfarenheten. Undantag finnes visserli. — kanske ett och annat tiotal på milen?... ryntlig och småleende helsade den värde tenen sin dotter; han komplimenterade I henne som de öfriga damerna öfver 1s blomstrande utseende, lyckönskade Hilda det angenäma hem hon lyckats vina, m. af hans vanliga ordkram. refvens vältalighet var stum, men han sina blickar tala. Oupphörligt kretsade omkring Hilda, lik en bungrig hök inär1 af ett dufslag, under det hans små grå rullade likasom på en kanin själtåget. iddagen som kort derefter serverades bele ändtligen Hilda från att ha den gamle en i sin närhet. Se A.B, ti:r 87, 89, KW, 92, 94,97—100 och 104