Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

Hvarje dag fortfora Hilda och hennes lilla elev att företaga sina morgonpromenader ; det föll sig så naturligt att de dorvid alltid togo samma väg. Lilla Aimee längtade att träffa sin vän Wolf, hvilken snart lärde sig igenkänna den lilla flickan, till hvars mö han ilade med glädtiga språng; låtande på samma gång det låga undertry kta skall, hvarmed denna ädla hundrace p nagifva såväl nöje som yre bonde, nägut mindre snabb elser, följde honom dock temligen tätt I sparen, och välkomnades icke mindre uppriktigt af båda flickorna. Hilda öfverlemnade sig odeladt åt glädjen att ha träffat en anförvandt, med hvilken hon kunde tala om sin mor Lt mpg ar ika heligt och styrhatt intresse, såväl för henne som baronen. Det föll aldrig det konstlösa, oskuldsfulla naturbarnet in att tänka det någonting ondt låg i dessa möten, eller att elaka tungor dervid kunde haft åtskilligt att anmär! Vi derom fpra fors odet passdidos glosbojtPå Mia! fö igrar, Vi ata att vår unga väninna begick ett erimen lese emot etikettens majestät, då hon icke sasom det anstod och egnade en ung väl uppfostrad icka, besvarade PE Ynskan tt återse henie, till öxompel sålunda; Min kusin! ler min onkel! — det senare låter akt ningsvärdare — alltså; min onkel! jag hoppas snart fa se er introducerad i det hus, der jag för närvarande befinner miER ee ran eller nägot dität,.. Tlär stätt baronen fritt att redan a ppenbara sig i fru Bergers. salong, behörigen uppsträckt i svart frack och hvit halsduk. Men nu — ställa till möten under bar himmel, lik en annan bygdens tärna och hennes Damon!.., Hvad tänkte hon på?,., och han 3 ss