Aftonbladet – 9 maj 1868, sida 2

Stat pro rauone voluntas. Den vigtiga frågan om styrelseverkens reorganisation förevar i går afton i riksdagens sta kammare, och har i dag på f. m. vaöremål för behandling i andra kammaren. Första kammaren antog för sin del, utan votering, den af grefvarne C. G. Mörner och Henning Hamilton samt hr L. Almqvist afgifna reservation som tillstyrker: att riksdagen måtte i skrifvelse hos K. M:t anhålla, det täcktes K. M:t taga i öfvervägande: 1:o huruvida af de mål, hvilka nu afgöras af administrativ ortmyndighet och genom besvär kunna fullföljas antingen hos rikets kollegier och vå förvaltande verk eller ock omedelbart hos K. M:t, a) de, som kunna hänföras till rättsfrågor, må, i likhet med hvad genom k. förordningen den 17 April 1828 blifvit för vissa dylika mål stadgadt, öfverlemnas till behandling, redan i första instansen, af allmän domstol, för att såsom rättegångsmål pröfvas och fullföljas; b) de, som äro af blandad judiciel och administrativ egenskap, må hänvisas att, genom besvär öfver den administrativa ortmyndighetens beslut, fullföljas hos vederbörande centrala styrelseverk, såsom andra instans, och derifrån vidare hos K. M:t i dess högsta domstol eller en afdelning af densamma; och c) de, som äro af rent administrativ natur, må från den administrativa ortmyndigheten, utan mellaninstans, fullföljas omedelbart hos K. M:t i statsrådet. 2:0o om icke, till åstadkommande af besparing samt större enkelhet och reda i förvaltningen: a) vissa förvaltande centrala embetsverk må kunna sammanslås, och särskildt b) statens finansförvaltning ordnas så, att den på flere embetsverk fördelade vården om statens fonder, kassor och fastigheter sammanföres, för hvartdera af dessa slag för sig till en gemensam förvaltning, och att en lättare öfversigt af statsverkets tillstånd i dess helhet må vinnas; samt c) formerna för behandlingen af de till landtförsvarsoch sjöförsvarsdepartementen hörande ärenden må kunna inrättas på ett sätt, som åstadkommer närmare samband mellan krigsstyrelsens särskilda förvaltningsgrenar. Den väsentliga skiljaktigheten mellan detta förslag och det af utskottet afgifna, ligger deri, att reservanterna velat åt de centrala embetsverken bevara en sjelfständig ställning, medan utskottet ansett, att grundvilkoret för en förenkling af administrationen är dessa embetsverks uppgående i statsdepartementerna såsom byråer under dem. På det hela lemnade debatten inom första kammaren det intryck, att man der icke med synnerligt intresse omfattade hela den reform, om hvilken här var fråga och att man antog reservanternas förslag för att komma ifrån saken. Detta uttalades visserligen icke i allmänhet direkt, men grefve C. G. Mörner sade verkligen rent ut, att reservanternas förslag var att betrakta såsom en åskledare. Det var också derföre som motionären sjelf och andra talare inom andra kammaren, hvilka försvarade utskottets förslag, anägo det vara vida bättre om nu, genom en skiljaktighet mellan kamrarnes beslut, någon skritvelse till regeringen icke skulle komma till stånd vid denna riksdag, än att kammaren skulle genom en anslutning till reservanternas förslag, underlåta att uttala sig för den vigtiga grundsats, som vore uttalad i utskottets förslag och med afseende å hvilken det skilde sig från reservanternas. Man hyste nemligen den förhoppning, att afståndet mellan regeringen och representationen numera icke vore så stort, att icke regeringen skulle fästa tillbörligt afseende på de äsigter, som inom kamrarnegöra sig gällande, äfven om formliga framställningar icke komma till stånd. Andra kammaren antog också med 125 röster mot 18 utskottets förslag. Debatten i andra kammaren fördes hufvudsakligen, och med synnerlig sakkunskap och talang, mellan, å den ena sidan hr mansson, som förordade reservanternas fö slag, samt hrr Björck och Sjöberg, som svarade utskottets mening. Afven frih. Gripenstedt deltog i öfverläggningen, förordande ett bemedlingsförslag, som icke, i likhet med reservanternas, helt och hållet undansköt frågan om de centrala embetsverkens förening med statsdepartementen, men icke heller uttalade sig så tämdt för en sådan åtgärd som utskottets förslag, utan afsåg en hemställan, att K. M:t måtte taga äfven denna del af frågan i öfvervägande. Första kammaren afslog i går afton, med 46 röster mot 20, det förut at andra kammaren bifallna förslag, om en ändring af kyrkolagen, åsyftande att meddela rätt åt den, som det önskar, att låta sig beredas ill sin första nattvardsgång af prestiannan samling än den man tillhör. Afslaget grundade sig dock icke på någon obenägenhet mot ett sådant medgifvande, utan på den åsigt, att ett sådant redan innefattades i förordningen om socknebandets upphäfvande med afseende å sakramentets utdelånde, och man ville icke genom ett möjligen blifvande afslag från kyrkomötets sida på det nu föreslagna stadgandet äfventyra att gifva stöd åt den tolkning af nyssnämnda förordning, att densamma icke skulle medgifva den ifrågavarande rättigheten. Genom gemensam votering hafva kamrarne i dag med 199 röster mot 14 beslutit, att inkomsten af tullmedlen må upptagas, i enlighet med första kammarens beslut, till 13,000,000 rdr. Minoriteten biträdde bevilli skottets af andra kammaren förut giligt, att dessa medel borde beräknas till 13,500,000 rdr. 3