Aftonbladet – 8 maj 1868, sida 3

AMLVI GUUC UCL UC al5apu tl UCBTaNSUllR UVMVal Idig för skogarnes vårdande samt att den först: paragrafens bestämmelse var så vidsträckt, att hel: örslaget genom densamma ej blef någon särdele: Å hotande Inskränkning. Efter slutad diskussior föredrogs hvarje särskild paragraf och blefvo de -samtligen afslagna, den fbmto likväl först efte , votering, som utföll med 86 röster för afslag mot 41 för iv all. Dagens plena. Första kammaren. ), Under sammanträdet på förmiddagen ha behandlats åtskilliga af lagutskottets utlåtanden, om ändring i 47 8 om landsting, om vinterväghållningen Ic. Äfven bifölls K. M:ts proposition angående nedrifning och nybyggnad af det s. k. Ridderstolpeska huset. Den längt framskridna tiden hindrar 0sg att ingå i någon närmare redogörelse. Andra kammaren. Först föredrogs lagutskottets utlåtande n:r 37, med förslag i anledning af väckt motion om nDP häfvande a 78 2 mom. samt 8 i kongl. förordningen angående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864. Under en icke lång men rätt liflig diskussion bekämpades utskottets förslag, som åsyftar större frihet än hittills varit medgifven i rättigheten till jordafsöndring, af hrr Henr. Hansson, Staaff, Jan Andersson och Grape, af skäl hufvudsakligen, att förändringen skulle hafva till följd, att så stora delar af hemmanen kunde komma att afsöndras, att hemmanens egen sjelfständighet äfventyrades, hvarförutom densamma skulle befordra skogssköflingen. Utskottets förslag försvarades deremot af hrr Rosenbergs Bovin, Myrtin, Nils Andersson från Wermlands län, Svensen, Ivarsson, Medin, Aug. Jönsson, Uhr, Björek och C. A. Larsson, at skäl att förslaget tvärtemot hvad förut blifvit anfördt skulle verka till en förbättrad skogshushållning, i det skogen derigenom erhöll bättre värde, och följaktligen blefve föremål för större omsorger än hittills. Dessutom ansågo en del af dessa talare, att denna förändring skulle höja jordbruket, i det den vore ett steg mot det mål, vid hvilket hvarje person sattes i tillfälle att förvärfva och sköta så mycket eller så litet jord han förmådde. Genom votering bifölls utskottets förslag med 103 röster mot 21, hvilka yrkade slag. Vidare bifölls utan diskussion lagutskottets utlåtande JM 38, i anledning af väckt motion, angående ett tillägg till 86 3 skiftesstadgan den 9 November 1866. Derefter föredrogs samma utskotts utlåtande JM 39, i anledning af väckt motion om ändring af s 47 i k. förordningen om landsting den 21 Mars 1862. Emot detta utskottets förslag uppträdde hrr Rosenberg, Jonas Jonasson från Kronobergs län, Rundbäck, Ivarsson, Jonas Jonasson från Kalmar län, OM Nilsson från Westerbottens län och Johannes Andersson, anförande att förslaget skulle fördubbla landstingsskatten för jordegendomarne, hvilket vore så mycket mindre lämpligt nu, då jordbruket lider af ett svårt betryck. Utskottets förslag försvarades deremot af hrr ÅA. v. Prochwite, Bergström och frih. Gripenstedt, hvilken senare yttrade att, om han ville se på sin egen fördel, skulle han hafva stort intresse af att afslå utskottets förslag; men då det vore en skyldighet att mera se på det allmännas än sin enskilda fördel, så ville tal. gifva sin röst åt förslaget. Utskottets förslag afslogs utan votering. agutskottets utlåtande JV 40, i hvilket utskottet hemställt om afslag dels å K. M:ts proposition och dels å enskild motion, angående ändring i gällande stadganden rörande vinterväghållningen, hvarjemte utskottet föreslagit en anhållan, det täcktes K. M:t låta tillvägabringa den utredning, som erfordras för bedömande af den föreslagna förändringens verkningar inom de särskilda orterna, samt derefter till riksdagen göra den förnyade framställning i ämnet, hvartill omständigheterna må finnas föranleda. För afslag åutskottets förslag och bifall till K. M:ts proposition talade hrr Orre, Olof Nilsson från Westerbottens län, Werner, 8. Hansson, Kolmodin, O..B. Olsson, Ola Sen 1 Olby, Wigardt, frih. Ahlströmer, hrr Rosenberg, Jöns Pährsson, Åke Andersson, Medin och Jöns Olsson i Nordanå, hvilka talare anförde såsom skäl hufvudsakligen, att den ifrågavarande tungan icke borde hvila uteslutande på jordbruket, emedan jordbrukarne icke ensamme hade intresse af vägarnes farbarhet, hvilken tvärtom vore af lika stor om ej större vigt för handlande, fabrikanter 0. 8. v., utan att densamma, på sätt K. M:ts proposition föreslagit skulle utgöras på det sätt, att den derför belöpande ersättningen skulle sammanslås och inom socknen eller häradet fördelas efter den allmänna grund, som gäller för uttagande af kommunalutskylder på landet. För bifall till utskottets förslag talade hrr ÅA. v. Proschvitz, Bergström, frih. Gripenstedt, Mannerskants och Vouat, anförande hufvudsakligen, att de ingalunda ville förneka både rättvisan och billigheten att lyfta den förevarande tungan från jordbruket, men att man borde förfara med största försigtighet, innan man införde en ny princi för utgörande af ett onus, på det icke, såsom fallet skulle bli af antagandet af K. M:ts proposition, en ännu större orättvisa skulle uppstå, än den öfver hvilken man nu klagade, och hvilken skulle komma att bli så mycket större, som det alltid vore svårare att bära en ny skatt än en, hvars tunga vanan till någon del förtagit. Efter den tem; ig långa och ganska lifliga öfverläggningen anställdes votering, genom hvilken utskottets förslag med 73 röster mot 64 afslogs och K. M:ts proposition blef antagen. Slutligen bifölls utan diskussion lagutskottets utlåtande n:r 40, i hvilket utskottet hemställt, att riksdagen, för sin del, beslutar utfärdandet af en förordning, hvarigenom, med ändring af 8 kap. 2 kyrkolagen, stadgas: att, om den som första gången skall 2 till Herrans heliga nattvard, vill låta sig dertill undervisas och beredas af annan prest, än kyrkoherden i den församling, till hvilken han hörer, sådant må vara honom tillåtet, der han med kyrkoherdens bevis styrker, att denne blifvit derom underrättad, och målsman, om sådan finnes, jemväl lemnar sitt samtycke.