Aftonbladet – 8 maj 1868, sida 2

Den maritima expositionen i Havre. En korrespondent till Göteborgs-Posten meddelar åtskilliga uppgifter af intresse rörande denna tillämnade exposition, samt dessutom åtskilligt annat anmärkningsvärdt från Havre, och tillåta vi oss att här återgifva ett utdrag ur hans bref. Han skrifver bland annat: Havre är en plats, som just för tillfället låter mycket tala om sig, bland annat och hufvudsakligast för sina gigantiska tillrustningar för den blifvande expositionen, — — — — — Hela tillställningen liknar mycket en af dessa snöbollar, som skolpojkarne roa sig med att vältra och oupphörligt vältra omkring, : ills den slutligen vuxit så stor att de ej mer orka röra den ur fläcken. Förslaget, som påstås ursprungligen hafva blifvit väckt af en enskild person, rörde si först uteslutande om en maritim exposition oc lades i händerna på en komitå, som skulle behandla frågan och afgöra huruvida planen var verkställbar eller icke. Komiten, som ej tyckes ha varit slägt med våra beryktade komiter hemma, hvilka så ovärdigt beskyllas för att aldrig uträtta något, kom snart här till den öfvertygelsen att iden ej var så ogalen, sökte och erhöll kejsarens och kejserliga prinsens nådiga protection för företaget, och saken var afgjord. Återstod att uppgöra detaljerna, och nu är det som rullandet begynner. Satte man sig så ned att behörigen klassificera de artiklar, som kunde anse3 lämpliga att figurera vid den blifvande utställningen, och sedan man väl hunnit ordna de olika föremålen från den nedersta sprinten i kölen till knappen på masttoppen, från den största Trans-Atlantique till den minsta spån, som under namn af farkost klufvit eller ämnats att klyfva en bölja, sedan med ord allt ombord och i land, som kunde hafva den aflägsnaste rapport med navigation, blifvit taget med i beräkning, reser sig ett ljushufvud upp och säger: Men, mina herrar, vi hafva ju glömt det allra vigtigaste på ett fartyg. Allmän förvåning. Hvad skulle det kunna vara? Jo, mina herrar, det är — lasten. Det blef gnistan i krutdurken. Det nya förslaget antogs med acklamation, och nu var gärdet uppgifvet, äfven lasten skulle representeras vid den maritima expositionen (sans calembourg skulle här en fransk skribent ej underlåta att sjelfbelåtet inflicka). Med ett ord, allt upptänkligt kan och skall exponeras, och man behöfver sålunda ej uteslutande vara pbeckbyxar, för att kunna njuta af det blifvande skådespelet. Då utställningen, från att vara uteslutande maritim, nu tagit steget fullt ut ch blifvit allmän,