Aftonbladet – 7 maj 1868, sida 3

Sägs. Vidare föredrogs samma utskotts utlåtande n: 15, i anledning af en inom andra kammaren väck motion att nu gällande förordningar om skepps mätning icke må tillämpas i fråga om fartyg, son äro uppmätta före den 1 Juli 1866. Utskottet hemställde att första kammaren i likhet med der andra måtte bifalla motionen. Grefve von Plater yrkade deremot afslag på grund deraf att ett f slag om gemensamt skeppsmätningsreglemente föl alla nationer är på väg att komma till stånd. Detta förslag har utgått från England och är redan an taget af flera länder. Talaren ansåg att ett så dant undantag, som motionen afser, vore stridande mot all rättvisa och billighet. I denna åsigt förenade sig äfven hr Nordström. För utskottets förslag talade hr Hasselrot. Hrr KStorkenfelt och Wern föreslogo att ett fartyg skulle få rätt att genom proflastning visa sitt rätta lästetal. Efter framställd proposition blef utskottets hemställan af kammaren afslagen. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 9, i anledning af Ek M:ts proposition med förslag till utgiftsstater vid statens jernvägstrafik år 1869. Utskottet hemställde a) att riksdagen måtte anhålla att K. M:t ville taga i öfvervägande 1:0 huruvida icke styrelserna öfver statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik kunna sammanföras till en enda styrelse för statens jernvägar, eller, om detta icke finnes ändamålsenligt, den förra styrelsen förlägges till arbetslinien. Härom uppstod en liflig diskussion, som öppnades af hr Troilius med några anmärkningar mot utskottets förslag. Talaren ansåg att en förening af byggnadsstyrelsen och trafikstyrelsen hvarken vore klok eller nyttig. Den förstnämnda är nu temporär, men genom att förena den med trafikstyrelsen, så skulle den antaga samma fasta natur. Genom en sådan åtgärd skulle ej heller vinnas någon besparing och allraminst någon ökad ordning. Tjenstemännen inom trafikstyrelsen hafva nog af arbete på sina platser och kunna således icke åtaga sig sig något mera. Yrkade afslag å utskottets hemställan. Hr Heijkensköld trodde icke att man behöfver den stora byggnadsstyrelsen, då man bygger för så små summor som nu, och ansåg det vara en stor misshushållning att våra banors omostnader stiga öfver 60 procent af inkomsten, då i andra länder utgifterna icke gå öfver-40 proc., och då man har exempel på att enskilda banors trafik kostar blott 13 å 14 procent. Grefve Erik Sparre talade i ett sakrikt föredrag om den onaturligt stora staten, som tynger på de svenska jernvägarne. För att administrera en summa af-3 millioner rdr, som nu utgår till jernägsbyggnader, hår man en byggnadsstyrelse, som örslagsvis är upptagen till en kostnad af 50,000 rdr, men som dock i sjelfva verket kostar nära dubbelt. Och detta är blott för den styrelse, som har sitt säte i hufvudstaden, ty ingeniörerna ute på linien äro icke tagna med i räkningen. Talaren ar af den åsigt, att trafikstyrelsen rätt väl kunde vöra hvad byggnadsstyrelsen nu gör, och framställde vidare några jemförelser mellan statens banor och enskilda jernvägsföretag, som visade proportionsvis betydligt billigare omkostnader. Talaren slutade sitt anförande med. ätt yrka bifall till utskottets förslag. Hr Wern sade. sin åsigt vara att ingenting godt kan vinnas genom att sammanslå de båda styrelserna, men ansåg att det vore en fördel om byggnadsstyrelsen förlades tillarbetslinien. Frib. A. O. Raab och hr Säve yrkade äfven bifall till utskottets förslag, som också blef af kammaren godkändt med en pluralitet af 68 röster mot 19, som afgåfvos för afslag. Uti 2:dra momentet hemställde utskottet huruvida icke de för distriktscheferna föreslagna ekonomiska och disciplinära göromål skulle kunna åt trafikdirektörerna öfverlåtas emot det att dessa frikallades från detaljgöromål. med tåganordningarne, hvilka då skulle åt härför särskildt förordnade assistenter under trafikdirektörens uppsigt uppdragas. Hr Troitius uppträdde äfven mot detta moment; och sade att utskottet visst icke skulle framkommit med ett dylikt förslag, om det hade haft full kännedom om hvad en distriktschef har att sköta. Deras befattningar äro så vigtiga att de visst icke kunna skötas af andra tjenstemän, och vill man istadkomma besparingar, så bör man icke indraga de embetsmän, hvilka just äro de som vaka öfver att ordning och sparsamhet iakttages. Med denne talare öfverensstämde hufvudsakligen hr Wern: Grefve Spårre förordade utskottets skrifvelse i hvad den rörde distriktschefernas indragning och föreslog ett tillägg att riksdagen skulle anhålla let K. M:t ville taga i öfvervägande dels om icke betydliga inskränkningar kunde ske i embetsmännens och betjeningens antal, dels ock om nedsättning i deras lönerTalaren sade sig icke veta hur en statsbana skötes, men trodde dock att en vpibana skötes i det närmaste lika. Visst kunna inspråken vara högre på statens banor, men det ir ändock ingen proportion mellan omkostnaderna r statens banor och enskilda jernvägar. De enskilda jernbanor talaren känner till draga i årliga ;mkostnader 16,000 rår pr mil, men statens banor costa 35,000 rdr pr mil. Endast tjenstemännens flöning stiger till 20,000 rdr pr; mil. I utlandet rukar omkostnaden pr mil minskas alltefter banans utsträckning, men här ökas plumpt. Hur man än äknar och betraktar, så fihner man att det är för nycket. Talären frodde att man skulle kunna ra en inbesparing af icke mindre än en million r. Men man måste då gå konsiderationslöst till ) äga. Reprösentationen borde gerom sin uttalade oening gifva regeringen ett stöd till vidtagande f de stora öch nödvändiga inskränkningarne. Taaren ansåg att bibanorna spela samma roll vis å vis I: tatsbanörna som privatbanken mot riksbanken. statens banor ha nemligen lika mycket att lära af e enskilda jernvägsföretagen som riksbanken lärt f privata banker. Talaren slöt sitt anförande med n uppmaning till representationen att akta sig för tt gifva jerrvägstjenstemännen något hopp om att erasBplatser äro pensionsplatser. Hr Nisser framställde några jemförelser mellan mkostnaderna för åtskilliga utländska jernvägar ch våra ståmbanor. I England gå utgifterna till 3 procent af inkomsterna, i Skotland 44, i Belien 49 och i Amerika till 54 procent. Norges ;rnvägar draga 52 procent, Hudiksvallsbanan 46, ch Kristianstad—Bessleholms-banan endast 34 rocent. Denna sistnäninda bana bar den äran tt stå främst i billiga omkostnåder. Räknar man i efter hvad Sverges stambanor kosta, så kommer wan till 62 procent. Det är då helt naturligt att ågot fel måste finnas i förvaltningen, ty inga skäl aula annars för en så oerhördt mycket större utiftsprocent. Tälaren sade sig vara öfvertygad om tt en grundlig revision vore af nöden och intämde med grefve Sparre. Med dessa sistnämnda nare förenade sig också grefve C. G. Mörner. )eremot hemställde frih. af Ugglas till kammaen om det verkligen kunde vara lämpligt att ll regeringen framställa en sådan önskan, som red den ifrågavarande skrifvelsen åsyftas. sedan indets mest sakkunnige män lemnat de upplysingar som ligga till grund för K. M:ts proposiion. Talaren ville icke framställa något bestämdt rkande, utan öfverlemnade åt kammaren sjelf tt döma om hvilket som vore det rätta. Grefve Ienning Hamilton biträdde dem som yrkade att epresentationen borde uttala sin åsigt till ett stöd ör regeringen vid de behöfliga reduktionerna. alaren framlade det förslaget att ur skrifvelsen orde utgå frågan om distriktcheferna och deri lott uttalas en önskan om betydlig inskränkning embetsmännens och betjeningens antal, samt om edsättning af deras löner. Efter diskussionens slut voterades först om ontraproposition mot grefve Sparres förslag och ntogs dertill grefve Hamiltons amendement med 4 röster mot 43, hvilka senare önskade till konraproposition utskottets hemställan. I hufvudoteringen bifölls grefve Sparres förslag med 50 öster mot 37. äffande det med K. M:ts proposition följktiga förslag till aflöningsreglemente för embetsch tjenstemän samt betjening vid trafiken, hade tskottet bland arnat hemställt, att hvad K. M:t sådant hänseende föreslagit måtte hufvudsaklien godkännas, dock i afseende på de fasta löerna, med någon nedsättning i lönebeloppen för yråchefen, öfverdirektörerna och sekreteraren umt, vidkommande de för tjenstemännen å linien ;reslagna, föränderliga arvoden, med den föränring, att de två högsta löneklasserna med årliga rvoden af 4800 rdr och 4500 rdr borde utgå så, tt första klassens ginge till 4200 och 9 ag