Aftonbladet – 6 maj 1868, sida 2

De promenerande kommo Hilda allt värmare. Midt under en djupsinnig och animerad konversation om spelbanken i Homburg, pariserteatrarne samt omöjligheten för Sverge att göra anspråk på att få räknas ibland civiliserade länder, förer den äldre af kavaljererna hastigt pince-nezen till ögat i det han utbrister: Kan det vara möjligt? Ser jag rätt?... Min nådiga, var så graciös och upplys mig om hvem den unga damen är som möter 088? Hvem hon är? Den unga frun slog en knyc på nacken — en äkta liten subrettknyck. Furu kunde någon varelse af mankön, under det han njöt den oskattbara lyckan af hennes sällskap, erinra sig att mer än en qvinna fanns till i verlden? 4 örst då frågan upprepades, genmälte hon helt kort och Iknöjdte — Jag känner henne inte, men det är vä bara min systers nya guvernant, förmodar ag Hilda var tillräckligt nära för att höra och uppfatta både orden samt tonen hvarmed de uttalades; men dylika pilar äro lyckligtvis för trubbiga att såra. det den unga flickan passerade förbi sällskapet gjorde hon en lätt helsning, som af fru Berger besvarades med en omärklig nick och en rynkning på ögonbrynen. Den gamle sprätten deremot, som nyss med så lifligt intresse efterfrågade hvem den unga flickan var, skyndade ögonblickligen fram emot henne. N Hilda mätte honom från hufvud till fot med en blick på en gång stolt oeh förnärmad. Den ålderstigne kavaljeren vek några steg tillbaka. Det var icke första gången en