Aftonbladet – 6 maj 1868, sida 2

Slesvigska frågan. Kreuzzeitung för den 30 April innehåller om denna fråga en artikel, som befunnits af den märklighe att de tyska telegrammerna meddelat ett utdrag ur densamma. Den preussiska organen, hvilken oförbehållsamt medger att pragfredens femte artikel skapat ett spörjsmål, som icke är utan betänkligheter för Preussen, föreslår, då det efter de vunna erfarenheterna blott finnes ringa hopp om uppnående af någon enighet mellan Danmark och Preussen, att Preussen af denna orsak hellre borde försöka en annan väg, nemligen att komma öfverens med pragfredens enda berättigade medkontrahent om hur mycket man skall erbjuda Danmark. Det skulle då, menar bladet, komma an på Danmark, om det ville antaga eller tillbakavisa det gjorda anbudet; under alla omständigheter skulle då Preussen bli befriadt från sina förpligtelser både mot Danmark och mot Österrike. Kölnische Zeitg, som för öfrigt erkänner, att den berlinska organen icke behandlar den slesvigska frågan med den lättfärdighet och likgiltighet, som andra blad, kan icke dela Kreuzzeitungs åsigt att en direkt öfverenskommelse mellan Danmark och Preussen är omöjlig, blott underhandlingarne föras med billighet och rättvisa. Våra officiösa blad, säger Köln. Zeitg,framställa alltid saken som om man snart skulle bli ense med Danmark, om danskarne icke fordrade Flensborgslinien. Men såvidt man vet, skulle saken ingalunda vara afgjord dermed att danska regeringen beslöte sig för att afstå Flensborg, Dybböl och Als. Vi vilja här icke tala om de oss obekanta preussiska garantiunkterna, om hvilka det lika så litet är tal i wienertraktaten som i pragfredens bestämmelser, medan det var Preussen sjelf, som vid fredsunderhandlingarne i Wien principielt förkastade alla garantianspråk för nationaliteterna. Men man tage kartan öfver omröstningarne i Slesvig i handen och fråge sig då, med handen på hjertat, om Gjennerlinien är billig och antaglig för Danmark, eller en linie, af hvilken man kan vänta ett varaktigt lugn. Vi vilja här icke fästa oss vid det underliga rykte, som spökar i hertigdömenas partipress