Aftonbladet – 4 maj 1868, sida 2

komma att göra stor skada, då den begag-lia nas till att väcka opposition mot lagliga in-fö stitutioner, hvilka i sanning icke heller sakva ej uppfostrande kraft — på denna sanning togs at nu fasta af Dölenn, och den drogs af hog nom vid håren genom ett konseqvensmakeri, g: soul gjorde den till en fullkomlig karrikatyr.vi Nu hette det sålunda, att skall Norge och si Sverge växa ihop, så måste-det ske på det!H sättet, på hvilket allt lif gror, nemligen så a att det icke sjelf vet af det. På denna grund g skola vi nog stå oss, och vilja våra amalga-d mister här och i Sverge någonting annat, så d frukta vi ej för en strid, om den också blefve värre än år 1860. Och visst är det, att det norska folket aldrig går in på någon annan åsigt förr, än det ligger utmattadt efter ette krig.. Det nya förslaget var en prostituji tion 0. 8. v. Den närmaste och hittills också b den enda verkan af dessa skrifverier var förlir fattarens aflägenande ur ett af embetsver-å ken, i hvilket han under de sista par åren ti varit anställd såsom extra-ordinarie. Natur-u ligtvis gjordes genast försök att framställa !k detta såsom ett himmelsskriande martyrskap, c ett attentat på yttranderätten o. s. v.; menn huru mycket man än kan beklaga att dend styrelse, som eljest är långt ifrån att lida af något öfverflöd på energi, skulle komma påln den idben att ingripa aktivt emot en agita-n tion, som den i betraktande af vederbörandes ringa politiska kredit lugnt kunde halb blundat för, så hade dock arten af Vinjes journalistiska författareskap för länge sedan omöjliggjort hans kanonisering såsom ett af!r maktens offer. Men icke blott hans ringaln politiska kredit, utan äfven en annan om-? ständighet gjorde ett sådant — föröfrigt fullkomligt regelmessigt och lagligt — förfa-l rande som regeringens alldeles öfverflödigt:)! den omständigheten nemligen, att det språk, I hvarpå Dölen, skrifver, 1 hög grad — ännu ! åtminstone — förhindrar bladet att verka på 1 hvad man kallar allmogen, på landtbefolkl ningen, hvars stora massa har mycket lättare att förstå det tryckta bokspråket än det I tryckta landsmåletv. Skall en verklig agi-S tation företagas i hela landet, då måste bok1 1 ( språket göra tjenst, och detta är det också som Dölens bundsförvandt Sören Jaabeck, gammal storthingsman och för närvarande utitvare af ett litet blad, kalladt Folketidende,, : har begripit och begagnat sig af. A. O. Vinje och S. Jaabeck äro, hvad tendenserna beträffar, två alnar ty ur samma stycke, men då man nämner F ketidenden och den bondevänliga agitation, som detta blad på de sista båda åren med icke ringa framgång har inledt, befinner man sig på en mycket fastare grund, än händelsen far varit i Dölen. Medan Vinjes rika, men icke under något enda bestämdt viljeideal underdåniga naturgåfvor ha drifvit honom åstad i ohejdad flygt från den ena sinnesstämningen till den andra, den ena ståndpunkten till den andra, medan han genom fantastiska strider s mot spanska väderqvarnar och fårskockar har visat sig såsom en mera komisk än skr injagande riddare af den bedröfliga skepna. dezm, har Jaabek gått sin väg fram med en : nästan monomanisk konseqvens, aldrig ett enda ögonblick förglömt sig i estetisk. lek med lockande idger, och småningom uppar-: betat sina förmögenheter till en förträfflighet : af det slag, som just slår an hos den stora. massan. flan har förgmått all snillrikhetens fåfängliga glitter och Språk, han bar med en oföränderlighet och outtröttlighet, som ingen motsägelse i ringaste mån kunde rubba, upprepat de par grundsanningar, som han ansag . ensamme skola vara i stånd att rädda detl norska folket, belyst dem med illustrerande : exempel, repeterat och repeterat dem så länge, !. tills de fastnade hos läsaren eller åhöraren. Dessa grundsanningar äro först och främst ;reduktionen eller helst det fullkomliga sfskaffandet af allt hvad pensioner heter, förändring i kreditlagstiftningen derhän, attbelopp under 30 speciedaler icke skulle kunna göras : till föremål för rättegång, upphörande med statens anslag till s, k. allmännyttiga ändamål, både till dem, som närmast ha det andliga, och dem, som ha det materiella lifvets förkofran till syftemål, samt slutligen införande af direkta val. Här är ickefråga om en förnuftig sparsamhet i användandet af statens medel eller om att successive låta företag, som det allmänna på sin tid till en början måste antaga sig, om det skulle finnas någon utsigt till att de skulle kunna hålla sig uppe, t. ex. ångskeppsfarten — att låta dem gå öfver i privata händer, derom är det, såsom nyss nämndes, icke fråga; ty derom fanns ingen meningsolikhet; på det programmet får man alla med sig. Nej, här är det en radikalkur, det gäller fullständig, absolut sjelfhjelp. För att nu få detta genomdrifvet, måste naturligtvis en fullkomlig förändring ske i stortingsvalen, alla embetsoch tjenstemän skola aflägsnas från stortingsbänken, och för detta ändamål arbetas det på att omhvärfva landet med ett Helt nät af bondevänsföreningar, hvilkas trefnad dock tyckes vara temligen tvifvelaktig till och med på de ställen, der de lyckats samla det efter et gamla ordstäfvet tres faciunt collegiump nödvändiga antalet medlemmar. Emissarier draga från bygd till bygd och förkunna mästarens lärdomar i en ännu krassare form. Så t. ex. berättar en trovärdig man om en af dessa utskickade — hvilken, i förbigående anmärkt, nog tillen dryg del rekryteras bland förolyckade lagpredikanter, som icke längre förmå att göra affärer i den religiösa obskurantismen — att denne vid ett politiskt föredrag hade serverat allmogen med de gamla, välbekanta flosklerna från salig Per Solvolds och Statsborgerens, dagar, om huru lagen vär så konstigt och inveckladt författad, att den olärde svårligen kunde förstå den, och detta var naturligtvis af samma skäl, som på påfveväldets tid påfven och presterna ville, att bibeln skulle skrifvas på ett språk, som folket icke kunde förstå. Lagen var så elastisk och tänjbar, att juristerna kunde vända och vrida på den, som de ville o. s. v. Pål, några ställen har man försökt, och såsom det tyckes med framgång, att motarbeta detta rabulisteri genom att stifta bondevänliga föreningar, som sysselsätta sig med vederbörande distrikts och landets allmänna intressen, och som ledas af män med verkligt frisinnade åsigter. hemitmmnne—— Kouungen har i lördags skänkt sällskapet De fattiges vänner 50 st. gossoch 50 st. flickbeklädnader och drottningen till Allmänna institutet för döfstumma och blinda 400 riksdaler, till firande af konungens födelsedag, äfvensom till belöning och uppmuntran åt utgående elever. —