Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 3

streck tecknade sig på pannan och tinningarne — allt detta, paryren inberäknad, gaf den unga frun ett visst syskontycke med de franska gravyrer i färger, dem man ser uthängda i fönsterna hos bokhandlarne, I det långa släpet på hennes blå och hvitrandiga sidenklädning, som vär vid nog att betäcka en areal af åtskilliga tunnland, hade en hel myrrepublik etablerat sig, förutom ett herbarium af to pa löf, njuponris och annat vindfälle. Enligt ett löjligt, ännu ej hos oss introduceradt mod, bar fru Berger junior — hon bar sitt familjenamn som man hör, men detta var inte hvad vi nu ville omnämna, utan det var en promenadkäpp som den unga damen bar i handen och hvarmed hon vid gåendet beskref i luften åtskilliga cirklar och kabbalistiska figurer. Våra fördomsfria läsare finna nog den unga frun rätt pikant i hennes blandning af konst och natur; ehuru medgifvas far att hela hennes personlighet var en af dessa, vid hvilka åskådaren så att säga fäster ett frågetecken, undrande icke hvem, men hvad det kan vara. Mången skulle kanske gissat att den täcka resande damen helt simpelt -— enkelt mena vi — deriverade sig från en mandge; andra åter hade måhända klassificerat henne bland balett-tiljornas. efemera notabiliteter; säkert är att ingen skulle tagit till utgångspunkt en hederlig borgarfamiljs husliga härd. Fru Berger junior hade hunnit bli både ift och skild innan ännu bördan af två ussin år tryckte hennes hvita runda nacke. Det kan man kalla ferm expedition! (Forts. följer.)