Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 3

drog sig tillbaka i den för ointaglig änsedd -I fästningen och ville icke höra talas om at a gifva sig på nåd och onåd. Men hos han It trupper hade främlingarnes uppträdande in -ljagat förskräckelse, och då deras vidskeplig blinda tro på Theodors halfgudsnatur blifvi 2 I rubbad genom den afgörande striden vid Be n schilo, så afföllo tusental af dem från honom n I Till råga på konungens olycka förrådde e -laf hans chefer citadellet Islamgie, en mycke d vigtig position, som var lätt att försvara emedan dess klippväggar på de flesta ställe; stiga tvärbrant 600 till 800 fot upp ur slät ten. Som TIslamgie är den mellersta deler af de vidlyftiga fästningsverken, kan mal deraf sluta till, att ett utanverk, till hvilke man norr ifrån först ankommer, redan måste ha varit i engelsmännens våld, då de den 14 företogo stormningen på Amba, den egentliga fästningen. Vågstycket lyckades, fästet eröfrades, Theodor stupade i striden eller, enligt andra berättelser, sköt sig sjelf, två af hans söner råkade i britisk fångenskap och hans trogne gåfvo sig. På denna oc I föregående dag skola tillsammans 14,000 Jabyssinier ha sträckt vapen. Jag kom, jag såg, jag segrade! kan sir I Robert Napier efter en större förebild säga; men medgifvas måste dock, att han behöfde Jlång tid på att komma. I de första dagarne af Oktober landsteg öfverste Merewether med sina spejare, två eller tre veckor derefter öfverste Field med förtruppen vid Zulla på afrikanska kusten. Sedandess hade mer än ett halft år förflutit, och ännnu läto underrättelserna om fälttågets gång ingenting mindre än tillfredsställande. I början af Mars var knappt halfva vägen i direkt afstånd från kusten till Magdala tillryggalagd; med tröstlös långsamhet tycktes den britiska hären släpa sig fram genom passen vid Wodscherat. Då gjorde öfverste Phayre till på köpet det svåra misstaget att han, vilseledd af en inföding, förde förtruppen in på vägen till Messino, der den efter att ha framträngt på nästan ogångbara bergstigar slutligen hejades af Aladschiebergets branta väggar. Man måste nu vända om och uppsöka en annan väg; men en dyrbar vecka hade gått förlorad och med den mycket svårt arbete för sappörerna. Detta drog ändtligen sir Robert Napier till fronten. Nu blef det att lemna trossen efter, minska vägarbetena och utan dröjsmål marschera vidare. På detta sätt lyckades det att tillryggalägga den senare hälften af vägen mellan Zulla och Magdala på ungefär lika många veckor, som den förra medtog månader. Tyske konsuln Munzinger hade begifvit sig hären flera månader i förväg, för att i engelsmännens namn afsluta fredsoch vänskapsförbund med furst Gobazie af Waag, Theodors mäktige fiende. Gobazie stod då med sin krigshär mellan Magdala och Debra Tabor, och Munzinger begagnade, för att komma till honom, icke den förut brukliga omvägen förbi Haik-sjön, utan begaf sig rakt mot sydvest från Takassie-källorna öfver höga bergpass. Han lyckades så fullkomligt, att Gobazie gaf honom med på återvägen en skara infödingar, som skulle bana väg för den engelska hären; och det är anledning antaga, att öfverste Phayre, de engelska rekognosceringstruppernas anförare, och de abyssiniska vägarbetarne mötts på halfva vägen. Denna afvikelse från den förut bestämda riktningen kom alldeles oberäknadt för åskådarne på afstånd. När general Napier den 28 Mars vid Motschett eller Sanka vek af från den välbekanta marschrouten och öfver den vattendelare, som skiljer Nilens flodområde från de österut nedflytande kustfioderna, ryckte in i Wadelahöglandet, fattade han ett beslut, som förkortade hans marsch med mer än 40 mil och ändå förde honom på en banad väg. Utåt Dschidda kom han derefter in på en väg, som Theodor med ofantlig förlust af tid och möda hade banat för sina kanoner. Konungen af Abyssinien anade väl icke, att ran derigenom gaf fenden en nycke! till sin ästning. Enligt sin halfbarbariska krigsconsts begrepp tyckes Theodor ha ansett för in pligt att möta den antågande fienden i tt öppet slag, och denna villfarelse har han lyrt fatt betala. Hade han dragit sig tillaka i sin ointagliga Amba Magdala och nledt underhandlingar, skulle engelsmännen anske ha åtnöjt sig med fångarnes utemnande, och han sjelf skulle då ännu ha arit herrskare öfver Abyssinien. Ettannat el var han tvungen att begå. Om icke hans notständare Gobazie hade spärrat vägen mot orr för honom, skulle han såsom klok fälterre ha ryckt emot den engelska armen, örsvarat passen vid Suru och vägen till iddigerat samt med ett ringa antal mankap kunnat så till sägandes försegla bergs-P lyftorna vid Lasta; men nu måste han mna fienden inträde i landet. Gobazie i Waag ch Menilek i Schoa höllo honom i schack, å att han icke kunde rycka emot de engelka trupperna, utan måste hälla stånd emot em under ogynnsammare förhållanden. Nu är kriget slut; konungen har stupat, ans söner råkat i engelsk fångenskap. vassam, Prideaux, Blanc, Cameron, Rosenhal, Stern, Flad, Schiller, Brandeis och hvad u e alla heta, de länge i fångenskap hållne, e helsa nu sina räddare och vänner och anräda med godt mod med dem den efteringtade hemfärden. Och Abyssinien? Detjr kall förbli hvad det var: Habesch, ,villerallans land. TD RE 7 OC Th Aa ft IN MT I