Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 3

BA tent omkring 20 kannor i minuten. Alla voro ytter belåtna med experimentet. Hela pumpen med re? kostar endast omkring 100 rdr, och det här r platsam der man dock, skyddad af lagen, tagt etaldt för patentet. Detta slags brunnar kunr hos oss i Sverge göras ojemförligt billigare oc kunna blifva till största nytta, isynnerhet på land bygden, der man på detta sätt kan utan mycke kostnad skaffa vatten inne i ladugårdar, mejerie kök m. m., utan dyrbara och osäkra gräfninga Ett sådant neddrifvet rör är mycket lätt att upp draga igen; det sker med tillhjelp endast af någr taljor. Om ett försök i Sverge gjordes, tror ja; att saken snart skulle blifva allmän. IROESTESISNICNEEKIE Er ESS —— 66 8 0 me Landsorispressen om kommuaalfrågan Fortfarande förekomma i landsortstidnin garne uttalanden, som vittna derom att mai öfverallt i landet på samma gång beklaga det motstånd genom hvilket första kamma ren och regeringens ledamöter gjort om int förhoppningen att nu vinna ens de modera eftergifter åt billigheten, som lagutskottet fö reslagit, men tillika hyser öfvertygelse at följden af denna halsstarrighet måste blifve vida längre gående tordringar. Göteborgs-Posten yttrar t. ex. i sitt gårdagsnummer: Sedan nu närmare upplysningar vunnits frän riksdagen angående förloppet af förhandlingarne om denna angelägenhet, kunna vi ej annat än ännu en gång beklaga den utgång saken fick, om vi än tydligen finna, att just härigenom sjelfva frågan skall bringas närmare en mera giltig och rättvis lösning, än den af lagutskottet föreslagna. Den lösningen synes oss egentligen hafva tillkommit, mera för att för ögonblicket afväpna ett obestridligt missnöje, än för att vinna någon fast grund, på hvilken den allmänna utvecklingen sedan kunde 1 trygghet fortgå. Den föreslagna bestämmelsen, att ingen skulle vid kommunalval ega mer än 100 röster, skulle egentligen ändrat förhållandena endast inom de större samhällena uti någon nämnvärd grad, hvaremot penningens obehöriga öfvervigt skulle annorstädes förblifvit ungefär densamma som nu, Vi uttalade redan före riksdagens början såsom vår åsigt, att regeringen skulle, om hon oj biträdde ändring i hänsyn till röstberäkningen vid kommunalval, öppna mellan sig och den allmänna meningen ett betänkligt svalg. Vi befara, att denna vår förutsägelse skall komma att besanna sig, derför att regeringsmedlemmarne synas oss sväfva i en betydlig villfarelse angående den allmänna stämningen gentemot den nu bestående kommunala rösträtten. Man har nemligen temligen tydligt låtit förstå, att man icke tror den allmänna motvilja mot den nuvarande ordningen råda, som en del af pressen låter påskina. Härmed säger man äfven, att denna mera för sin egen talan än folkets. Vi kunna naturligtvis icke bestämdt känna, huru härmed förhåller sig annorstädes; men då vi sjelfva på det bestämdaste uttalat oss för nödvändigheten af reform, torde vi kunnh hänvisa dels på de vissa här hållna foikmöten, dels på den ännu märkligare opinionsyttring, som flertalet af hrr stadsfullmäktige afgaf för någon tid sedan till förmån för reformen. Att vi här på platsen haft en opinion att stödja oss vid, bör således vara klart. Vi hoppas, på det något praktiskt må ernås, att de af pressens organer annörstädes, som i ärendet uttalat sig, må sammaleder faktiskt visa, ut de hvar i sin stad föra en allmän menings talan. Det har äfven antydts, att första kammaren ytterst hvilar på kommunalförfattningen och att man genom att ändra denna äfven skulle vålla rubbningar i den nya riksdagsordningen, hvilket kunde ze dennas lastarenom rum att förgrufva sig öfver dess ostadiga grundvalar. Denna invändning mot den såsom nödvändig ansedda reformen kan ej serna hålla streck. vi äro af den tanken, att hva som isynnerhet gör första kammarens sammansättning prisvärd är den omständigheten, att dess medemmar väljas af kommunens eller länets mest insedda och upplysta män, hvilka sjelfva inneha rtroendebefattningar ; men icke den, att dessa örtroendemän valts efier en på penningen allena rrundad röstberäkning, isynnerhet som man genom len fastställda höga census och lönlösheten redan illräckligt betryggat förmögenhetens maktställling. Vi hade trott, att, såsom sagdt, förtroendet I elcktorerna skulle vara det bestämmande, och änkte oss att härvid gerna penningens iuflytande cunde vara rörligt och minskas alltefter det inflyande som andra, icke förmögna klasser (de der ikväl kunde vara bildade) förmådde skaffa sig uti let sig demokratiskt utvecklande samhället. Vi 1a svårt att ännu tro, det icke denna tauke stått lar äfven för riksdagsordningens skapare. Skulle å icke vara förhållandet, befara vi, uppriktigt agdt, att man byggt på en dålig grund och att len arkitekt, som envisas med att icke vilja prakiskt och rationelt ändra denna, icke kan ha nåson varaktig framtid för gig. — — Såsom sakerna emellertid nu stå, skall första kammarens och regeringens motstånd mot den lilla eform, som lagutskottet tillstyrkte, endast verka lerhän, att man skall gå längre i sina fordringar ch ej nöja sig med en blott munsbit.. Förposten uttalar sig på följande sätt i unnet: Kommunalrösträtten lärer, i följd af öfra kamnarens sorgligt märkvärdiga beslut i frågan, tillsidare — det vill säga ännu ett år — blifva oföränIrad. Hvem som får mest skäl att ångra och bedaga denna utgång, får framtiden afgöra och det nåhända hos många sent vaknande samvetet Delöma; men ett torde vara säkert, att man icke sta gång kommer att erbjuda en hundragradig tskala, hvilken på de allra flesta orter skulle emna det nuvarande tillståndet oförändradt, om len också i denna och ett par andra kommuner kulle löst och borttagit den olycksdigra förbanERAN BN LADDAS AMA NS MR