Aftonbladet – 1 maj 1868, sida 2

omma 1 uUllialle atv göra sig ull godo all en upplysning, som står att vinna ur deras i msesidiga, i många fall otvifvelaktigt ganska irorika förhandlingar. ; BSKVENAEETNER ENT ERINRAN Resultatet af andra kammarens till närvare kl. 1 förliden natt fortsatta förhandlin-: r i lånefrågan blef, att kammaren med 881 ter mot 58 biföll statsutskottets förslag m en upplåning af 18 millioner rdr. Då örsta kammaren förut fattat enahanda belut, är denna fråga således nu af riksdagen efinitivt afgjord. Man har något svårt att finna konseqven-l: en mellan andra kammarens nyss omförvälda beslut och det i förgår fattade, då ammaren med icke mindre än 2,400,000 rdr öjde den summa, som statsutskottet förelagit att beviljas till arbetena å Nordvestra tambanan. Då utskottet hade beräknat låneehofvet till 18 millioner rdr, under förutäittning att riksdagen skulle bifalla dess ramställning rörande ijernvägsanslaget, borde han väl ha kunnat förmoda, att den kamnare, som så betydligt ökade detta anslag, fven skulle anse sig böra med åtminstone amma belopp höja lånesumman, så framt nan ville undvika att äfven nästa år sätta iksgäldskontoret i förlägenhet; men kammaens majoritet var af en annan tanka. Detta r dock icke så märkvärdigt, som att samma tatsutskotts-ledamöter, hvilka för några få lagar sedan utan reservation hade biträdt ;eräkningar, hvilka visade en brist af 20 och tt lånebehof af 18 millioner rdr, i går afton oro färdiga förklara, att dessa beräkningar oro så otillförlitliga, att inkomsterna i dem Nlifvit upptagna så mycket för lågt, att deet och kredit skulle gå ihop med ett lån vt 18 millioner äfven om jernväganslaget blir rid den slutliga voteringen ökadt till det beopp, som andra kammaren beslutit. Man yorde verkligen kunna vänta af en korporaion sådan som statsutskottet, att den i en råga, hvilken är så vigtig som denna, både med afseende å statsfinansernas ordnande och med hänsyn till statens kredit, icke framlade så lösliga beräkningar, att man utan den ringaste tvekan medgifver, att de tåla vid en jemkning af ett par, tre millioner. Minoriteten i andra kammaren, likasom i den första, röstade för lånesummans höjande till 24 millioner rdr. Af de talare, som här biträdde denna mening, önskade hrr Posse och Mannerskantz, att de sex millioner, med hvilka lånet enligt deras åsigt borde höjas utöfver hvad statsutskottet föreslagit, skulle nvändas till konvertering af förlidet års tilliga lån. För samma ändamal anså nansministern att lånesumman kunde , en åtgärd med afseende å hvilken han dock yttrade sig något sväfvande och hvilken han åtminstone icke med något större eftertryck förordade. Deremot antydde hr finansministern icke heller nu med ett enda ord önskvärdheten deraf, att man i det fonderade län, som man stod i begrepp att upptaga, inbegrep hela det för Nordvestra banans fullvordande erforderliga belopp, på sätt K. M:t i sin proposition till förra riksdagen hade ifrågasatt. För detta ändamål var det deremot som hrr Lindström, Stråle, Murån och OC. A. Larsson önskade lånesummans höjande, på det man icke redan vid nästkommande riksdag skulle behöfva ifrågasätta ett nytt ån. Friherre Gripenstedt framställde icke något bestämdt yrkande, men han visade, att man genom att bifalla statsutskottets förslag hvarken vunne det af utskottet åsyftade ändamålet, att befria nästkommande riksdag rån omsorgen om riksgäldskontorets utgifter ör det löpande året, eller togei betraktande tvägarne att bringa till fullbordan ett redan jeslutet företag. Det vore nu fråga om att komma ifran den sväfvande skulden genom upptagande af ett fonderadt lan, hvilket vore af beskaffenhet att ej kunna ofta äterkomma, hvarföre man borde sträcka blicken något framåt, utöfver den allra närmaste tiden. Frih. Gripenstedt förklarade sig uttala dessa rih gter egentligen såsom en på förhand aj ifven reservation mot den utgång, han för utsåg, och det visade sig också att kammarens majoritet icke var benägen att tänka å någonting annat än behotvet för stunden. Det är mera att önska än hoppas, att den omständigheten, att det är sannolikt, för att icke sä visst, att ett nytt lån ganska snart blir be t, icke måtte alltför menligt inverka på vilkoren vid upptagandet ar det nu beslutna lånet. Vi tro för vår del, att det skulle ha satt riksgäldsfullmäktige i en vida fördelaktigare ställning till långifvarne, om de kunnat visa, det ställningen varit så reglerad och behofven för den närmaste framtiden så förutsedda, att något lån icke på mycket länge varit attvänta. Men man har en ganska afgjord benägenhet att ställa så till, att de svenska statslånen skola mnegocieras under ogynnsamma omständigheter, och det gick väl ej an att nu afvika från häfdvunnen sed i detta afseende. Man borde eljest ha kunnat hemta någon lärdom af de bittra frukter, som skördades af de tidsödande tvisterna vid 1863 års riksdag, antingen det då ifrågasatta lånet skulle bestämmas till 35 eller 33 millioner. De herrar, som ifrade för den sistnämnda siffran, och af hvilka vi återfunno flere bland dem, som nu motsatte sig en reglering, med blicken fästad något litet på framtiden, vunno då icke sin afsigt; men det lyckades dem, ja den här gångstigen fram till ekängen och sedan gå raka vägen öfver skogshagen Lr ÅN