Aftonbladet – 29 april 1868, sida 3

Krönika. Om någonsin det gamla ordspråket ju flera kockar, desto sämre soppa kan tillämpas, så är det väl på de beskrifningar öfver Paris som på senare tider sprungit fram ur tusentals olika hjernor. Den stora publiken har slukat alla dessa omvexlande och lysande, hemska och nattsvarta bilder från den stora verldsstaden, och följden har blifvit demest orediga begrepp om lifvet derstädes. Den föreställning, som mest slagit rot, är att Paris, ja, hela Frankrike, är en endastor tummelplats för de smutsigaste passioner, och denna föreställning utbredes alltmer hos oss genom de landsmän och landsmaninnor, som resa ut till den stora staden med förutfattade begrepp om dess sedeslöshet, och sedan lefva med några månader i ett lif, som icke inom sig innebär mer af Paris och Frankrike än en maskeradbal hos la Croix representerar Stockholm och Sverge. Har ni läst det sista brefvet från Thora B? Omicke, så bör ni göra det, ty hon har der visat på hvilka lösa grunder denna föreställning om uselhet och sedeslöshet är byggd. Thora hör till dem som hatva nog skar blick för att genomträriga skalet och se Paris sådant det verkligen är; hon blundar icke för dess lyten, men hon tar ej heller tusendelen för det hela. Om ni engång i en utländsk resandes beskrifning öfver vårt fosterland funnit hur han falskt beskyller oss för laster och lyten dem vi ej 80 hur smärtsamt har detta icke berört er? Lika smärtsamt är det för fransmannen, då han hör ändra nationers Orättvisa omdömen ,om sina landsmän. Äfven för den som en gång lefvat bland verkliga fransmän kännes det hårdt då han hör det kortsynta förtalet åter upprepas, och det blir för honom en samvetspligt att uppträda till sanningens försvar. En landsmaninna, som skrifver sig Bertha S., har nyligen underrättat svenska publiken, att franska folket befinner sigi den djupaste förnedring, och att der icke finnes tecken till familjelif. Och likväl hade. hon blott behöft gå in till den första handtverkare eller köpman för att se hur familjen, från de gamla mormödrarne ända ned till barnbarnen, arbetar tillsammans från tidigt på morgonen till sent på qvällen. Och när söndagen är inne -kunde hon ha sett samma familjeskaror ren i de offentliga trädgårdarne, eller egifva sig ut till den stora stadens vackra omgifningar. Ja, vill man blott öppna ögonen, så skall man i Frankrikes hufvudstad finna fullt ut lika mycken faderlig omtanke, moderlig kärlek och barnslig ömhet som hos OSS,