Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

verkställda . fyllningen med jord, sten och yggnadsgrus äfven under denna tid blifvit ortsatt söder om Stallgränden, samt emellan samla Nybrokajen och sjön, utan annan kostlad för staden än utjemningen af de utförda yImingsämnena. Till 875 längdfot strandskoning eller kaj af trä, räknad ifrån 85 fot söder om Stallgränden utefter den gamla nyorokajen och förbi Fyrverkaregatan samt för n tilläggningstrappa längst in i Nybroviken na alla pålarne, eller 531 st. blifvit nedslagna ch försedda med hammarband, ankarbjelkar och de liggande fördämningsplankorua. Af spånpålningen bakför hammarbandet ha 450 ängdfot blifvit nedslagna. Arbetsstyrkan unler ofvannämnde tid har i medeltal uppgått ill 70 man per dag. Af de till dessa arbeten anvisade medel ha för dagsverken m. m. under samma tid utbetalts 11,410 rdr samt, nberäknadt denna summa, för hela det hittills utförda arbetet 324,714 rdr 30 öre. (D. 3.) — Dödsfall. Seniorn bland hufvudstadens läkåre dr Carl Adolf Opphoff afled den 24 dennes, 78 12 år gammal. Tillhörande en gammal vallonslägt, hvars siste ättling han var, föddes han i Lindesberg, der fadren var stadsoch bergslagsläkare och modren en dotter till assistenten i kirurgiska societeten, regementsläkaren Turvid Kristian Lillienvaldh. Han egnade sig tidigt åt samma yrke som far och morfar, inskrefs såsom fältskärselev hos den sistnämnde redan 1802, blef student i Upsala 1804 och året derpå kirurgisk stipendiat. I denna egenskap beordrades han, endast 17 år gammal, till den i Pommern under Gustaf IV Adolfs befäl sammandragna armån, der han anställdes såsom underläkare vid armens sjukhus, och tjenstgjorde till slutet af år 1806. Året derpå beordrades han till underläkare på öglogsskeppet Adolf Fredrik, samt 1808 på örlogsskeppet Försigtigheten, under dessa fartygs expeditioner till skyddande af vår handel. Sistnämnde år tog han medicofilosofie kandedat-examen i Upsala, och erhöll derefter 1809 anställning såsom uppbördsläkare på örlogsflottan, samt begaf sig efter slutad expedition åter till Upsala, der han 1810 blef medicine kandidat. Efter fulländad tjenstgöring vid Serafimerlasarettet tog han 1812 medicinelicentiat-examen, och blef 1813 både kirurgieoch medicine doktor. Samma år befordrad till pensionär i fältläkarekåren, erhöll han order att såsom sjukhusläkare följa svenska armån till Tyskland, och tjenstgjorde såväl detta år som påföljande året i nyssnämnda egenskap vid fältsjukhusen i Tyskland, Brabant, Holstein och Norge. Efter afslutad fred utnämndes Opphoff till bataljonsläkare vid Lifregementets kyrassierer och erhöll 1817 regementsläkares namn heder och värdighet, hvarefter han 1819 befordrades till regementsläkare vid Andra lifgardet hvilken, tjenst han bibehöll i tretiosex år till 1855, då han derifrån tog afsked. Under denna sin långa tjenstetid hade han hedrats med ätskilliga befattningar: således bestred han brigadläkaretjenst 1833—34 och 35, samt många gånger öfverfältläkaretjensten vid Stockholms garnison. Han blef 1832 riddare af Wasaorden, erhöll 1854 Nordstjerneorden och 1856 konung Carl XIV Johans medalj. Jubeldoktor blef han 1863. Den obetydliga pension, som han efter 50 års tjenstetid, derunder han gjort trenne fälttåg, åtnjöt, höjdes sjelfvilligt af rikets ständer, flera år efter det han lemnat statens tjenst, hvilket särdeles gladde den varmhjertade, giktbrutne gubben, på samma gång som det bidrog att befria honom från dagliga näringsbekymmer. Han var en ärans man, värderad och älskad af alla som kommit i tillfälle att närmare känna honom i hans beklagligen på sistone ensliga och tillbakadragna lif. ——