Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

mar ute hos general v. Flyktens... Der val en ung löjtnant. Och nu följde en vidlyftig och detaljerac skildring af fröken Emerences många eröfringar, en och en i sender. Det var längesedan den goda damen egde en, som det syntes, så uppmärksam åhörarinna, och hor mättade sig derföre med njutningen att höra sig sjelf tala om tilldragelser, de mest rörande och dramatiska... Vi frukta dock storliger att alla dessa skildringar voro samt och synnerligen utflykter på diktens område. Icke dess mindre hade vår goda fröken, likasom många andra beskedliga gummor i samma kasus, så ofta upprepat och omrört sina historietter att hon slutat med att sjelf full och fast tro derpå. Fröken Emerences svada, liknade evigheten, ithy att den hvarken hade början eller slut — såvida icke en lycklig slump drog en dammlucka för hennes vältalighetsström. Sqvaller, förtal och Kkurtisörer äro också tre outtömliga ämnen; ja vi veta knappt hur det är möjligt att det täcka könets medlemmar, väl inkomna på ett af dessa intressanta kapitel, någon gång kunna förmå sig att sluta. jenna gång uppträdde den lyckliga slumen under skepelse af den frodiga jungfru istin, som frågade om fröken ämnade sig bort på eftermiddagen? Ja, det var sannt... Jag hade glömt... vänta litet, Kristin, jag går straxt!) Kristin försvann och fröken återtog: Vi skulle ju talas vid om platsen, jag nämnde för dig i brefvet. Det kommer an på om du vill anta den. Rent ut sagdt: huset är si så der... Inte är det just mycket att rekommendera, men inte vet jag något ondt med menniskorna... Frun heter Berger och är en rik onka. År hon känd att vara elak?... Hur som helst får jag inte vara nogräknad. Jag har ntet val. Hilda qväfde en suck. Elak är hon visst inte, tvärtom ett rikigt får. Hon har två döttrar, den ena skall lu läsa med; den andra — nu komma vi ill den kinkigaste punkten,, fröken v. Snob