Aftonbladet – 29 april 1868, sida 2

läpp längre. Mari skall få baka plättar til vällen, och se der komma pojkarne med hva sin qvast blåsippor ...n De flesta barn ha ett medfödt skönhets sinne, Äfven fru Norlings små trubbnosige pysar sågo upp med förtjusning till den vackr flickan, som dock ständigt var så tyst ocl sorgsen. De hade bedt sin mor om tillstånd att gå och plocka blommor åt Hilda till hennes aterkomst. Blygtoch förläget framräckt de sina små buketter åt den unga flickar som rördes djupt af denna ohycklade välvilja Hon böjde sig ned öfver de båda barnen oct kysste dem på pannan. I deras klara ögor likasom i sippornas blå emalj tyckte hon sig läsa kärlek och sympati, hvilket ungt hjerta förblef någonsin slutet för dessa båda? De tycktes hviska med en röst: Fatta mod!... hoppasl... ur törnet uppspirar rosor ... Ater ett par dagar hade förgått sedan besöket hos grefvinnan, Kapten von Thunre, hvilken tyckte sig ha uppfyllt allan rätttärdighet, då han öfverantvardade åt sin kusin omsorgen att skaffa hans dotter ett hem, hade icke vidare låtit afhöra sig, och Hilda kände en oöfvervinnelig motvilja att underrätta honom om sitt fruktlösa försök. Ej beller ville hon ännu en gång falla sin fars anförvandter besvärlig; hon föredrog att låta införa en annons i tidningarna och stod just i begrepp att sätta denna plan i verket, då en morgon fru von. Snobbens jungfru visade sig, efterfrågade fröken von Thurne samt aflemnade en biljett, hvars underliga vinklar och hörn skulle orsakat hufvudbry hos en matematikus. Den icke mindre konstiga handstilen var qvistig nog att taga reda på för hvem. som helst. När Hilda ändtligen löst detta problem, befanns biljetten vara af följande lydelse: Besta cossin! har du tilfele at jöra os enn vesitt i dag ettermida så var så emabel, dett er enn plass i frågan. Din tilgivna cossin Emerence v. Snobben.