Aftonbladet – 28 april 1868, sida 2

en frangcais parait ordinatrement COST AA MT Ga Pour les abonnements au journal 1Aftonblad le nicux est dexpedier les demandes av bureau de poste Sugdois PHambourg. TEESE TENOS —Om armöfrågan i Sverge och dess utveckling på senare tider. (Forts. fråntfredagsbl.) Ett bland de första beslut, hvarom kamrarne blefvo ense, var bibebållandet af stam. Men det oaktadt fortforo de flesta att med den mest besynnerliga, för att ej säga löjliga, inkonseqvens deklamera mot indelningsverket och göra dess afskaffande till vilkor r alla ytterligare uppoffringar för för svarsväsendet, särdeles för bevärinasöfalngarnes förlängande. Ja, till och med allmänna värnepligtens införande, hvarigenom friköp, lega och tjenstbyte borttogos, gjordes beroende af indelningsverkets afskaffande. Det oaktadt kunde man icke besluta sig för för svarsutskottets förslag att aflyfta indelnings— verket från jorden samt på alla folkklasser jemnt fördela stammens underhåll efter hvars och-ens förmögenhet, utan anföll nämnda förslag på det häftigaste. Öaktadt mängden, för att följa den rådande tonen, sålunda vidlyftigt utbredde sig angående indelningsverkets stora olugenheter, blef det dock snart klart, att mäktiga intressen funnos, hvilka i hemlighet önskade dess bibehållande. Till dessa hörde till en början de konservativa samt en mängd militärer, som genom vanans band och af fruktan för en otillräckligt öfvad folkarme voro fästade dexvid. Vidare alla inom indelningsverket, sonr njöto fördelar af detsamma, fastän de lika ifrigt som de andra ropade deremot, hvaribland flertalet afrusthållarne. Sedermera de folkkla: sont voro befriade från bördan samt derföre ogerna sågo, om de, enligt utskottets förslag, skulle nödgas åtaga sig sim anpart deraf. Slutligen sådane, som Visserligen ville indelningsverkets afskaffande, mena utan avs derför erlägga den af utskottet tillstyrkta aflösningej På sistone alla, som gerna sägo sig befriade från de mnuval bördorna, men derföre ingalunda voro! att åtaga sig nya, särdeles ej bevä ökade öfningar. Alla dessa försäkrade heligt, att de för det älskade fäderneslandets försvar ville våga. lif och blod samt vore beredde till de största uppofiringar. Men när det kom tillstycket, såg man snart, hvar skon klämde. Det var i sanning ett fö upplyftande och representationen ovärdigt skådespel att se denna förvirring i ider, parad med den största skarpsinnighet vid försvaret af egna intressen, För att komma ifrån saken, kastade sig alla med lika ifver öfver utskottets förslag, som från olika synpunkter häcklades. Fastän detsamma i allmänhet var for tadt på goda militäriska grunder, hvilket af de flesta erkändes, samt föröfrigt bygdt på rättvisa, billighet och en jemn förde ning af krigsbördan, hade det likväl några svaga sidor, som med omsorg uppsöktes och begagnades. Bland dessa var t. ex., att beloppet af och sättet för aflösningen ej af utskottet voro angifna, helt enkelt emedan den korta tiden ej medgifvit något dylikt. Vidare öfverdrej kommunernas omkostnader rör bostäders anskaffande på ett orimligt sätt, till flera millioner årligen. Dessa frågor synas dock på enkelt sätt kunnat lösas, om man framhållit den tanken, att rustoch rotehållarne, der sådant lät sig göra, gifvittorpbyggnaderna i aflösning åt kommunerna, hvilka sålunda derför ej behöft betala något. Icke utan skäl klandrades förslaget, att kommunerna under vissa vilkor borde anskaffa karl. Men fastän man under många år, för att få bort indelningsverket, utan fog klagat öfver indelta soldatens långt framskridna ålder, hvilken olägenhet naturligtvis endast på det af utskottet föreslagna sättet kunde afhjelpas, utbröt deremot en ordentlig storm, under förevändning att kommunerna skulle belastas med underhållet af den mängd afskedade soldater, som förmenades icke kunna lifnära sig, fastän de just skulle erhålla sitt afsked så tidigt, att de ännu voro fullt arbetsföre. Klart var slutligen, att de ökade kostnaderna gåfvo hvem sont helst anledning till klander, som ej ville taga den derigenom vunna ökade försvarsförmågan ned i beräkningen. Dessa och många andra skäl androgos mot utskottets förslag; de voro till större delen förestafvade af okunnighet om dess verkliga beskaffenhet eller af bristande god vilja att förstå det. Denna senare förefanns isynnerhet hos det s. k. landtmannapa:tiets koryföer, som (i hvad mening är ej rätt klart) lyckades inbilla bönderna, att deras bördor genom det nya förslaget skulle blifva vida större, än de dittillsvarande, fastän just genom den af utskottet antydda utvägen den värsta tungan skulle aflyftas från de minst bemedlade jordbrukarne och från den af roteringen hårdast tryckta jorden. Det var detta klandervärda Vilseledande, som föran— ledde en af det gamla bondeståndets mest framstående ledamöter till det lika märkliga som allmänt ogillade yttrandet, att, om försvaret skulle kosta så mycket, det vore lik giltigt, om landet kallade: furstendöme eller konungarike. Klart är föröfrigt, att de, som med stor förargelse skulle åsett, om representationen lyckats förena sig om ett så genomgripande initiativ, hela tiden göto olja I på elden och underblå klandret mot utskottsbetänkandet. öfrigt iakttogo regeringens medlemmar under hela diskussionen, i liksom förut pressen, oafbruten tystnad; chefen för landförsvarsdepartementet fann ej en gång för godt att vara tillstädes. XL. Följden blef ändtligen, att nämnda betänkande, efter att hafva genomgått en sträng skärseld, återförvisades till utskottet, sedan flera af dess punkter blifvit afslagna och andra återremitterade till förnyad behandling. I Många hoppades nu, att saken för denna gång i det närmaste skulle hafva förfallit samt att icke utskottet, och i alla händelser icke riksdagen, skulle medhinna någon ny behandling af detsamma. Men utskottet uppställde skyndsamt ett förmedlingsförslag, hvilket i så god tid bordlades, att frågan ännu i ellofte timman kunde återupptagas. Under den korta mellanliggande tiden hade sinnena emellertid undergått en märklig förändring. Många bör