Aftonbladet – 27 april 1868, sida 3

ÖR om I skränkningar m. m. i bolags kommunala rösträt icke måtte till någon åtgärd föranleda. Denn: pankt blef återremitterad på yrkande af hrr Wal lenberg, Hazelius. grrefve af Ugglas, frih. A. C Raab och hr Wern m. fl. Då andra kammarer redan bifallit utskottets hemställan och frågan så ledes vid denna riksdag förfallit, kan återremiss icke leda till någon åtgärd, men kammarens pluralitet vill dock genom sitt i denna punkt fattade beslut uttala sin åsigt om det sätt, hvarpå de öf verklagade missförhållandena i afseende på der kommunala rösträtten lämpligast kunde afhjelpas — missförhållanden, hvilka första kammaren fann uteslutande härflyta från den dessa bolag tillerkända rösträtt. Utan nämnvärd diskussion godkändes härefter utlåtandets öfriga punkter, deri utskottet, med afstyrkande i öfrigt af åtskilliga motioner, hemställt, att riksdagen ville besluta dels ett tillägg till 70 Sik. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 Mars 1862, hvarigenom samma paragraf erbåller följande lydelse: Efter slutad uppbördsstämma ingifver drätselkammaren till magistraten berättelse, huru uppbörden utfallit, och fogar dervid restlängd öfver oguldna statsutskylder. Magistraten låter de oguldna utskylderna i laga ordning uttaga och till drätselkammaren aflemna. Vid indrifvandet af sådana medel må derutöfver hos den restskyldige uttagas tre procent af det resterande beloppet. dels ock att 17 i k. förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862 skall erI hålla följande förändrade lydelse: Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en i Mars för besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, samt inom de härader eller tingslag, der sommarting hållas, för val af laudstingsmän eller af valmän för landstingsmäns väljande; Jen i Oktober för bestämmande af kommunens utgiftsoch inkomststat enligt 63; och en i December månad för granskning af såväl fyrktalslängden, som debiteringsoch uppbördslängden, samt för anställande af val till de befattningar inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val af revisorer och af valmän för landstingsmäns väljande i de härader eller tingshg, der landstingsmannaval skall ske å vintering. ov MW Tv Andra kammaren. Föredrogos och biföllos statsutskottets utlåtanden n:r 74, i anledning af riksdagens år 1867 församlade revisorers berättelse, angående verkställd granskning af de under kommerskollegii förvaltning ställda fonder och medel; n:r 75—77, med förslag till voteringspropositioner i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande bestridande af kostnaderna för allmänt kyrkomöte, för reparation af domkyrkan i Carlstad och i fråga om anslag till reparation å vågbrytaren vid Wisby hamn; n:r 78 i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om K. M:ts proposition angående åtgärder till behöfvandes undsättning, vid inträffande missväxt; n:r 79 om anvisande af de i regeringsformens 63 S föreskrifna kreditivsummor. Derefter föredrogs statsutskottets utlåtande n:r 80, i anledning af K. M:ts proposition med förslag till postverkets utgiftsstater för år 1869. De båda första punkterna biföllos utan diskussion. I den 3:dje har utskottet föreslagit att riksdagen i skrifvelse till K. M:t måtte anhålla om utredning, åsyftande postoch telegrafverkens sammanslående, sportelsystemets upphörande och, intilldess normalstat för postverket kan varda antagen, tjensternas tillsättande på förordnande. Vid föreragningen af denna punkt erhöll statsrådet frih. af Ugglas ordet och förklarade, att talaren icke ville motsätta sig utskottets beslut, utan endast lemna några upplysningar för att ådagalägga att de besparingar och öfriga fördelar, hvilka utskottet antagit skola uppstå af de önskade förändringarne, ingalunda skulle bli så stora som utskottet föreställt sig. Hvad postoch telegrafverkens sammanslående angick, så vore de icke förenade i Norge vidare än att de lydde under samma statsdepartement, och i Preussen hade dessa verk i början af innevarande år blifvit åtskilda. Utskottet hade trott att de båda departementschefsplatserna kunde indragas. Före 1863 års omorganisering af postverket funnos icke dessa platser, men så var ock postverket på den tiden föga tillfredsställande; en förändring till det bättre hade emellertid inträdt ungefär samtidigt med omorganisationen. Då det icke kunde förnekas, att den varit till postverkets sanna fördel, hvilket derefter högst betydliga utvecklat sin verksamhet, såsom bevis hvarpå anfördes att målens antal vuxit från 1600 till 5000, så skulle det vara oklokt att nu återgå till den famla organisationen, emedan man då också skulle hejda postverket i dess utveckling. Vidare uppträdde tal. emot utskottets förslag att i stället för ordinarie kontorsskrifvare anställa af Porogistare aflönade biträden, emedan det ansågs ehöfligt att hafva ordinarie tjenstemän för kontrollen vid brefafsändningen. Frih. Liljenerantz, hrr Key, Björck och grefve Posse försvarade deremot utskottets förslag. Hvad sammanslåendet af postoch telegrafverken anginge, skulle den dels bespara lönen för en öfverdirektör och dels skulle postoch telegraftjensterna på mindre orter utan olägenhet kunna förenas, en omständighet, som man hoppades skulle medföra det goda att postverkets tjenstemän mera allmänt än nu erhölle befordran inom sitt verk.l Hvad de begge verkens skiljande i Preussen anginge, så berodde den af nordtyska förbundsförfattningens antagande, hvarigenom det preussiska . området och således göromålen så ökades, att det blef omöjligt för en person att förestå båda verken. Hvad beträffade indragningen af departementscheferna, så trodde man att detta skulle låta sig göra, om chefen för verket, såsom nu emot vanligheten är händelsen, inom verket erbållit sin , embetsmannauppfostran, då han kunde vara drifkraften derinom, Hvad kontorsskrifvarne beträf-; träffade, så ansåg man det bättre att ha tillfälliga biträden än dåligt aflönade tjenstemän, som äro å sådana platser anställda att de sällan blii tillälle att visa någon duglighet och derföre icke heller vinna någon befordran. Hr Mannerskantz yttrade sig emot utskottets förslag och vitsordade den stora utveckling postverket erhållit, sedan 1863 års organisation bland annat bestämde, att två departementschefer skulle finnas. Denna utveckling vore också ganska naturlig, så snart det blef möjligt för departementscheferna att sysselsätta sig med ännat än de löpande göromålen. Borttogos dessa embetsmän, så skulle postverkets nu så lofvärda utveckling afstanna, och dertill ville talaren icke lemna sin röst. Utskottets förslag bifölls. I 4:de punktens 2:dra mom. har utskottet föreslagit att, efter för hvarje år afslutade räkenskapen postverket bör till riksgäldskontoret aflemna; det öfverskott, hvarmed summan af under året inI, flutna assuransafgifter befinnes öfverstiga summan af under året utaf postverket utbetalda ersättninfar för förlorade belopp, för hvilka postverket ji iklädt sig ansvarighet. ; Öfver detta förslag uppstod en ganska liflig och c ängvarig diskussion, sedan statsrådet frih. afls Ugglas lemnat den upplysningen, att den behållna 1 delen af assuransfonden utgjorde omkring 50,000 rdr och att hela den minskning :af postverketstf medel, som vid denna riksdag skulle ske, om äf-11 ven denna fond tillgrepes, vore 135,000 rdr. Förli att bestrida erforderliga utgifter skulle man der-s för nödgas tillgripa postverkets fond, som varit; j 1 1 1 1 afsedd att användas till afskaffande af den omenskFS vinterpostföringen med Finland, äfvensom att fylla det trängande behofvet af ett nytt posthus i en stad (Göteborg). Tal. hade ingenting att invända mot utskottets förslag i en annan punkt, att å postmedlen uppkommande besparingar och