Aftonbladet – 27 april 1868, sida 3

Ce UMTS EAST AV behofvet, för dess fyllande tillhandahålla statskontoret det belopp, K. M:t för sådant ändamål finner för godt bestämma; dock med förbindelse för statskontoret att, så snart dess tillgångar det medgifva, återgälda hvad riksgäldskontoret sålunda förskjutit. —lt Lördagens förmiddagsplena. Första kammaren. Fortsattes med lagutskottets utlåtande n:r 31, i anledning af väckta förslag om ändringar i kommupallagarne. Föredragningen började med 8:de punkten der utskottet föreslagit att riksdagen ville för sin del besluta dels att 2 mom. i 12 8 af k. förordningen om kommunalstyrelse istad den 21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse: Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot en femtiondedel af stadens hela röstetal efter röstlängden; eller i något fall för mera än ett hundra röster; dels ock att I mom. 12 8 af k. förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 Maj 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse: Vid valet, som förrättas med slutna sedlar och för öfrigt i tillämpliga delar efter den ordning, som för val af riksdagsfullmäktige för staden är eller varder antagen, eger en hvar till deltagande deruti berättigad medlem af kammaren en röst för bevillning, efter artikeln II-bevillningsstadgan, till och med en riksdaler, samt vidare en röst för hvarje derutöfver påförd hel riksdalers bevillning efter nämnda artikel; men ej må för någon beräknas flera röster än som svara emot en femtiondedel af valkretsens hela röstetal efter röstlängden och i intet fall flera än ett hundra röster. Den långvariga öfverläggningen härom öppnades af frih. De Geer, som yttrade att han ingalunda ville påstå att nuvarande begränsning af den kommunala rösträtten vore den lämpligaste och var talaren af den åsigt att en förändring bör ske, men grunden dertill är ännu för ringa och utredningen icke nog omfattande, för att man nu skulle JT behöfva vidtaga denna förändring. Utskottets förslag långt ifrån godt, ty det är grundadt på allmänna bevillningen, hvilket skulle beröfva lagen tillbörlig stadga, då en förhöjning i bevillningen skulle komma att gifva öfvervigt åt de lägst Pe skattade, men en nedsättning deri hufvudsakligen TT komma de högst beskattade till godo. Den afutskottet föreslagna förändringen skulle blott hvila Å på fullkomlig billighet, så länge bevillningen qvarstår orubbad, men hvarje förändring åstadkommer äfven rubbning uti det af utskottet uppgjorda systemet. I anledning af ett yttrande af grefve C. G. Mörner förklarade talaren, att äfven om han hade, såsom grefven förmenat under representationsdebatterna förklarat sig skola kämpa tum för tum för kommunallagarne, så hade han dock icke behöft motsätta sig den nyssnämnda förändringen, ty det vore icke ens en tum. Hr Wern förklarade sig mot den föreslagna ändringen för närvarande, men sade dock att riksdagen bör göra något för att mildra missnöjet inom landet, som väl torde till någon del finnas, ehuru man ej har någon tydligt uttalad opinion att stödja Hig på. Framförallt fordrar frågan en grundlig utredning, och vore det önskligt att regeringen vid nästa riksdag framlade ett förslag, grundadt på röstskalor som från alla kommuner infordrats, och hvaraf man kunde få inhemta huru förhållandena verkligen äro. Hr Charles Dickson ansåg, att det ofta omordade missnöjet icke är så stort som man vill påstå, men att det existerar, derom var dock talaren öfvertygad. Förnämsta orsaken dertill är att söka i bolagens tryckande inverkan på kommunalbesluten, men detta skulle kunna afhjelpas genom att antaga utskottets förslag, som talaren äfven i öfrigt fann särdeles välgrundadt. Hvad angår den fruktan man hyser, att genom eftergifter närma sig den lika rösträtten, så är den öfverflödig, ty aldrig skola vi med vår sans komma in i dylika amerikanska förhållanden, hvarför det Gi heller kan anses som en våda att gifva bifall till utskottets förslag. Frih. A. C. Raab sade sig tillhöra dem som tum för tum vilja strida mot rösträtten pr capita, men han ansåg att utskottets förslag blott stödde sig på billighet. Men då frih. De Geer förklarat sig emot detta förslag ville ej heller talaren yrka bifall utan blott återremiss för att derigenom åtminstone uttala att. man önskade göra något för frågan. Grefve Erik Sparre förklarade, att om man vill l vara rätt konservativ så bör man ej motsätta sig ändamålsenliga reformer. Samhället är en organism som alltjemt utvecklar sig och vi få ej hindra dess utveckling. Dåraktigt är det att sätta sig emot den mäktiga ström, som brusar fram genom tiden. Bättre är att kanalisera den och göra den fruktbar, ty söker man att dämma den så bryter den sönder hindren och för med sig långt mer än hvad som annars skulle blifvit fallet. Hellre då gifva efter i tid än att med den vilda strömmen föras fram på de farliga händelsernas Niagara. Talaren trodde att utskottet i sin hemställan visst icke gått för långt, och icke heller först kommit upp med idn om en begränsning af rösträtten, ty i de flesta bolags reglor finnas stadganden som bjuda, att ingen får ega röster till mer än en begränsad del af det hela. Ett sådant stadgande har tillkommit just för att icke den afgörande makten skall hvila i en hand. Man har talat om att missnöjet med det bestående icke är grundadt, men tror man det så har man misstagit sig, ty de nuvarande förhållandena hafva verkligen hos de lägre röstberättigade alstrat en harm, som förr eller senare nog skall gifva sig luft. Vi hafva nyligen sett en strid utkämpas mot privilegier, och nu är det mot förmögenheten, men denna senare är långt farligare och antager alltid svårare och styggare former. Om den högre förmögenheten derför vill handla klokt, så går den ned till de lägre klasserna och återvinner deras förtroendegenom att visa sig intresserade af deras angelägenheter. Talaren slutade sitt föredrag med att förklara utskottets förslag vara nyttigt och godt, och sade sig vilja förorda det om också det mötte motstånd från alla håll. Grefve af Ugglas ogillade otillräckligheten af utskottets motiver och sade sig deraf hafva funnit att utskottet sjelf varit en mycket sväfvande åsigt om förslagets lämplighet. Talaren förklarade, att om man biföll utskottets hemställan, så skulle man frångå den princip man hittills följt, förmögenhetsprincipen. Om det är nå-d gon orättvisa som bör afhjelpas så får icke dettalr ske genom att undergräfva principen. Gör manr en eftergift åt personlighetsprincipen så skall man v fortfarande få höra klagan tills denna princip vunja nit allt, och man skulle nog i en framtid begära f att samma princip måtte tillämpas äfven vid riks-la dagsmannavalen. Genom att bifalla utskottets för1 slag skulle man således rubba den grund, hvarpå lf 1 Y E i ( 1 1 f f E då rn HA bot om mk tån ön DA MR. Å kn om nt DA det nya statsskicket hvilar, Yrkade afslag. Grefve Henning Hamilton delade den föregående talarens åsigter, på den grund att han icke ansåg förmögenheten i vårt land utöfvå högre in-j( flytande än hvad den med rätta bör göra, och att allt knot emot detta inflytande är obefogadt. För afslag talade äfven hr Tornerhjelm och frih. Nordenfalk. Deremot yrkade grefve C. G. Mörner att utskottets hemställan i den ifrågavarande punkten måtte bifallas, och yttrade att äfven de som vilja att makten icke lägges i massans händer böra betänka hur vigtigt det är att makten ej heller ligger i en mans hand, ty det är envåldsmakt.. Talaren ansåg att missnöjet med nuvarande för-dc hållanden icke varit så stort att man behöft skrida(c till några förändringar, men vid den ståndpunkt j1 frågan ny innehar bör man gå så långt man kan.l1l Det kan väl icke med skäl sägas, att det berori1 å större eller mindre förmögenhet att med be-lvw örig urskilning välja stadsfullmäktige, hvilket vore det hufvudsakligaste åliggandet för städer-1 nas röstberättigade. För bifall yttrade sig äfvenlå hrr Faxe, Hasselrot, Frisk och Säwe, den se-11 nare dock vilkorligt. Hr Landgren begärde åter-s remiss hufvudsakligen för att bestämmelserna om la riksdagsmannaval måtte ur kommunallagstiftnin-1 gen utbrytas samt i en särskild lagsamli ig: infö-h