Aftonbladet – 27 april 1868, sida 3

bod eller eljest, med rättighet att derom i allmänna tidningarne få kungörelse införa, vill bokhandel idka eller böcker försälja, — att, på sätt om boktryckeriers anläggning stadgadt är, och vid samma ansvar, göra anmälan derom hos justitiestatsministern. Denna utskottets hemställan afslogs på yrkande af grefve E. Sparre och herr Bergstedt, hvilka ingalunda kunde finna den föreslagna förändringen vara hvarken nödig eller nyttig. Deremot godkändes samma utskotts utlåtande n:r 6, 7, 8 och 9, alla afstyrkande motioner om ändringar i 1 8, 6 mom. tryckfrihetsförordningen, samt 16, 21, 22 och 23 8S i riksdagsordningen. Vidare godkändes utan diskussion sammansatta bankooch lagutskottets betänkande n:r 5, deri utskottet, jemte afstyrkande af åtskilliga motioner, hemställt att riksdagen, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad K. M:t föreslagit, må för sin del besluta att, med upphäfvande af hvad k. förordningen den 9 Maj 1835, angående myntfoten, innehåller om utmyntning af guld, må i detta hänseende stadgas att af guld skola utmyntas 10och 25-francsstycken, noggrannt motsvarande de mynt, som genom konventionen den 23 December 1865 blifvit antagna i Frankrike, Belgien, Italien och Schweiz. Till slut godkändes utan diskussion bankoutskottets memorial n:r 17, deri hemställts om bestämmande af vissa terminer för inbetalning af ett återstående oguldet belopp, stort 12,000 rdr, hvarför häradshöfding C. F. Jacobson, såsom ansvarig inlemnare af sedermera falska befunna lånehandlingar, till Göteborgs lånekontor häftar; och samma utskotts memorial n:r 18, om några ändringar i de artiklar af bankoreglementet som afhandla riksbankens verksamhet, dess grundoch reservfond, äfvensom nämnda banks metalliska kassa, invexlingen af sedlar, utmyntningen samt riksbankens sedelstock. Andra kammaren. Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om skyldighet för låntagare, som icke på föreskrifven tid betalar ränta å intecknad skuld, att å det förfallna räntebeloppet erlägga ränta, föredrogs och blef föremål för öfverläggning, hvarunder afslag Trkades af hrr Myrtin, Ola Lasson, Jöns Pehrsson och C. A. Larsson; afslag å utskottets utlåtande och bifall till hr Lemchens reservation yrkades af hrr Rosenberg, Sandstedt Orre, Grafström, N. Larsson, Uhr, Johannes Andersson m. fl. och bifall till utlåtandet förordades af hr Ribbing. senom dubbla voteringar beslöt kammaren bifall ill hr Lemchens reservation med 72 röster mot 59, som afgåfvos för afslag till utlåtandet. Mot letta beslut anmäldes reservationer af hrr Medin, Jöns Pährsson, Erik Olsson, Ola Lasson, 2. A. Larsson, Fredriksson, Anders Pehrsson, m. fl. Enligt hr Lemchens reservation skulle den nya örfattningen erhålla följande lydelse: Med upphäfvande af den i 9 kapitlet 6 hanlelsbalken stadgade påföljd för den, som tager änta på ränta, samt af 7 8 samma kapitel, förordnas som följer: Betalar ej gäldenär räntan å rätt tid, vare borsenären, der ej annorlunda särskildt är stadgadt er aftaladt, berättigad att å förfallna räntan njuta i nta till sex för hundrade om året ifrån förfallolagen. Denna förordning skall lända till efterrättelse rån och med den 1 Januari 1870; dock må inneafvare af fordran, derför inteckning blifvit bevilad, icke njuta företräde till betalning för ränta å ränta, der sådant skulle leda till minskning i len rätt, annan på grund af inteckning derförinnan örvärfvat. Tillfälliga utskottets utlåtande, rörande ändring 20 S jagtstadgan, hvari utskottet hemställer det ammaren icke måtte biträda första kammarens örslag, godkändes, äfvensom konstitutionsutskotets hemställan om sådan lydelse af första 8 tryckrihetsförordningen, att föryttrande af skrift måtte unna ega rum utan derom hos justitiestatsminitern förut gjord anmälan. Vidare godkändes onstitutionsutskottets utlåtanden n:r 6—9, afstyrande åtskilliga motioner om vissa ändringår i riksagsoch tryckfrihetsförordningen; statsutskottets :r 81, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i råga om upplåtelse till Westerås stad af kronans ervarande spanmålsmagasinstomt; n:r 82, med förlag till voteringsproposition i anledning af kamarnes skiljaktiga beslut, i fråga om anvisande af redel för undersökningar om och hvarest till kogskultur tjenliga ödemarker må för statens äkning inköpas; bankoutskottets n:r 17, i anleding af kamrarnes beslut öfver bankoutskottets örslag i utlåtandet n:r 9, angående befrielse för äradshöfdingen C. F. Jacobsson, såsom ansvarig lemnare till lånekontoret i Göteborg af sederera falska befunna lånehandlingar, från betalning f en del af hans sålunda iråkade skuld till låneontoret; samt n:r 18, med förslag till förändrad delse af 1:sta, 2:dra och 3:dje artiklarne i bankoeglementet. Härefter föredrogs sammansatta ankooch lagutskottets betänkande nr 5, i andning af K. M:ts proposition, angående föränrade bestämmelser i fråga om utmyntning af uldmynt, samt af väckta motioner dels om antaande af guldmyntsystem, dels om förändring i runderna för silfverutmyntningen. I första punkn afstyrker utskottet ett af hr Björck väckt förag till förändring af silfvermyntets beskaffenhet, vilket åsyftar, att genom ökande af silfverhalten jen minskning af myntstyckenas vigt bringa mynt i ett lätt fjomförligt och beräkneligt förhållande ll den tyska Vereinsthalern, som är det i större elen af Tyskland gällande myntet. Emot förslaget yttrade sig hrr Hedlund, Manerskantz, Bergström, Lönnberg och Lindstr afvudsakligen anförande såsom skäl, att det re utan våda att vidtaga en sådan förändring i ? finansiella förhållandena samt att den endast ulle leda till förvecklingar. Hr Gudmundsson Ckade bifall till hr Björcks förslag. Utskottets styrkande godkändes. I andra punkten afstyrer utskottet hvad hr Wallenberg i sin motion reslagit i fråga om införande af ett guldmyntsstem och bifö ölls utskottets hemställan utan disission, hvarefter äfven den tredje punkten godindes. I denna punkt tillstyrker utskottet att ksdagen må för sin del besluta att, med up ifvande af hvad k. förordningen den 9 Maj 1; gående myntfoten, innehåller om utmyntning af ud, må i detta hänseende stadgas: 1:0) att af guld utmyntas följande myntstycken, mligen: ett af det guldvärde och den vigt, som vid ofnberörda jemförelsevägningar befunnits noggrannt. otsvara det genom myntkonventionen den 23 Dember 1865 af Frankrike, Belgien, Italien och hweiz antagna 10-francs-stycket, samt ett af det guldvärde och den vigt, som, med lämpning af samma konventions bestämmelser, feranat motsvarar 25 francs; örande de utrönta svenska vigtbestämningarne föras i den författning, som kan blifva i ämnet färdad; 2:0) att dessa guldmynt skola innehålla nio de; rent guld mot en del koppar, eller hafva en lt af niohundra ett-tusendedelar, hvilken blandng kallas myntguld; 3:0) att remedium i halt får utgöra, hvarje yntstycke, två ett-tusendedelar öfver eller under n rätta halten, samt remedium i vigt, likaledes hvarje myntstycke, två ett-tusendedelar öfver er under den rätta vigten; 1:0) att å guld, som till utmyntning inleminas, all myntskatt afräknas med det belopp, K. M:t ega bestämma, dock icke öfver tre tiondels ocent; hvarjemte skedarelön bör enligt gällande reskrift erläggas för guld, som är osmidigt.