Aftonbladet – 27 april 1868, sida 3

anställdes först omröstning om kontraproposi mellan hr Lemchens förslag, som dervid erhöl -165 röster, och att låta vid utskottets utlåtand ; I bero, hvilket förslag erhöll 74. Till ja-propositior -lantogs bifall utskottets förslag, men genom röster mot 55 bestämdes, att kammaren skull -IHåta bero vid det slut, hvartill utskottet kommit. Lördagens aftonplena, Första kammaren. Utan diskussion godkändes statsutskottets me morial n:r 79, deri utskottet yttrat sig rörande be loppet af de tvenne särskilda kreditivsummor, som på grund af 63 8 regeringsformen skola till utbetalning å riksgäldskontoret anvisas, den ena at under benämning mindre kreditivet vara tillgäng lig då konungen till rikets försvar eller andrs högst vigtiga och angelägna ändamål, sedan hels statsrådets tankar deröfver blifvit inhemtade, fin ner den vara oundgängligen nödig; och den andra eller det s. k. stora kreditivet att vid infallande krig af konungen lyftas, sedan han stadsrådet in pleno hört och riksdagen sammankallat. På sä utskottet hemställt, och i likhet med hvad föregående riksdagar egt rum, bestämdes förstnämnda editiv till 1,500,000 rdr och det senare till 3,000,00C 1dr. Samma utskotts utlåtande n:r 80, i anledning af K. M:ts till riksdagen aflåtna proposition med förslag till postverkets utgiftsstater för år 1869, föredrogs punktvis. Dessa stater upptogo en slutsumma af 2,300,000 rdr. Uti första punkten hade utskottet föreslagit en nedsättning af anslaget till oförutsedda utgifter, till 25,000 rdr, i stället för de i propsitionen begärda 75,000 rdr. Denna punkt blef äfven af kammaren utan diskussion godkänd. Äfven biföllos utan nämnvärd diskussion de öfriga punkterna utom ett moment, deri utskottet hemställt att postverket bör, efter hvarje års afslutade räkenskaper, aflemna det öfverskott shvarmed summan af under året influtne assuransafgifter befinnes öfverstiga summan af under året utaf postverket utbetalda ersättningar för förlorade belopp, för hvilka postverket iklädt sig ansvarighet. Detta moment afslogs på yrkande af statsrådet Ehrenheim. Härefter föredrogs statsutskottets memorial n:r 81, med förslag till sammanjemkning i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om upplåtelse till Westerås stad af kronans dervarande spanmålsmagasinstomt jemte dertill hörande utmarkslott. I likhet med hvad K. M:t föreslagit samt på sätt utskottet hemställt beslöt kammaren att ifrågavarande kronomagasinstomt, sedan derå nuvarande byggnader blifvit för kronans räkning försålda, må, jemte den till tomten hörande utmarkslott, den sistnämnda med den rätt, hvarunder densamma af kronan innehafves, för all framtid öfverlåtas till Westerås stad, mot vilkor, dels att berörda tomt användes till anläggande derå af en stadsträdgård eller promenadplats för allmänhetens begagnande, men ej till bebyggande, dels ock att staden ej mindre till kronan med full eganderätt upplåter annat magasin med tillhörande tomt, hvilket efter föregången syn befinnes vara i fullgodt skick med för ändamålet tjenligt läge och rymma minst 1000 tunnor oriad spanmål,än äfven förbinder sig att derutöfver, när behof deraf genom K. M:ts befallningshafvande tillkännagifves, kostnadsfritt för kronan tillhandahålla annan lämplig magasinslokal, inrymmande ungefär den qvantitet oriad spanmål, som uti de nuvarande kronomagasinshusen kan förvaras utöfver 1000 tunnor, eller omkring 1500 tunnor; äfvensom att riksdagen, vid anmälan af detta beslut i frågan, skulle anhålla, att, innan den magasinstomten tillhörande utmarkslott till staden Westerås afträdes, K. M: täcktes låta tillse, om och i hvad mån skälig ersättning för densamma må kunna statsverket beredas. Föredrogs lagutskottets betänkande n:r 32, i anledning af återremiss i viss del af utskottets utlåtande n:r 13, angående handelsboks vitsord. Utskottet hemställde fortfarande om afslag på hr Wallenbergs motion att affärsman eller bokförare icke ens i tvist köpmän inbördes emellan må tilllåtas med ed styrka förd handelsboks riktighet. Hr WalUenberg kunde icke undertrycka sin förundran deröfver att oaktadt båda kamrarne återförvisat betänkandet, i syfte af bifall till motionen, utskottet dock helt peremptoriskt vidblifvit sin hemställan att förslaget borde lemnas utan allt afseende. Sedan hr wv. Gegerfelt tillkännagifvit att han ej öfvervarit frågans Förnyade behandling inom utskottet, blef betänkandet på yrkande af grefve E. Sparre godkändt. Uti utlåtande n:o 33 hade lagutskottet yttrat sig i anledning af väckt motion om skyldighet för låntagare, som icke på föreskrifven tid betalar räntan å intecknad skuld, att å det förfallna räntebeloppet erlägga ränta Utskottet föreslår till följd häraf, att riksdagen för sin del ville besluta en författning af sådan lydelse: Med upphäfvande af den-i 9 kap. 6 handelsbalken stadgade påföljd för den som som tager ränta på ränta, samt af 7 i samma kap., förordnas som följer: Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, gifve, der ej annorlunda särskildt är stadgadt, ränta, efter sex för hundrade om året, å förfallen ränta från den dag borgenären genom stämning eller lagsökning, eller eljest skriftligen eller muntligen, räntan kraft. Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari 1870; dock må innefvare af intecknad fordran icke för ränta å nta njuta företräde till betalning, der sådant skulle leda till minskning i den rätt, annan på grund af inteckning derförinnan förvärfvat. Härom uppstod diskussion, hvarunder herrar Hasselrot och de Laval förordade hr Lemchens reservation, deri hemställts att åberopade lagrum måtte erhålla följande lydelse:Betalar ej gäldenär ränta å rätt tid, vare borgenären, der ej annorlunda särskildt är stagadt eller afltaladt, berättiad att å förfallna räntan njuta ränta till sex för undrade om året ifrån förfallodagen., Utskottets förslag förordades åter af grefve E. Sparre, hrr Faxe och Wallenberg, hvilka ej ansågo det lämpligt att på en gång öfvergå från denna ytterligheten till den andra utan att man hellre borde beträda en medelväg som gör rättvisa åt den ena parten utan att alltför hårdt trycka på den andra. För öfrigt borde den af utskottet föreslagna ändringen just verka i låntagarnes eget intresse, då försumlighet i räntebetalningarne och deraf för lånegifvarne härflytande förluster förorsakat den nu rådande svårigheten att få inteckningar belånade. För afslag å såväl utskottets som reservantens hemställanden talade deremot frih. A. C. Raab, hr Nordström och grefve C. E. Mörner, hvilken sistnämnda ansåg sig härtill än mer uppkallad af den omständigheten attlagutskottet gått! öfver sin befogenhet. Motionen afsåge nemligen endast intecknade skulder, ehuru utskottet velat utsträcka stadgandet till skuldebref i allmänhet. Hr Ekenman yrkade återremiss. Efter anställd : votering godkändes utskottets utlåtande med 601: ja mot 31 nej, hvilka senare afgåfvos för afslag. Grefve C. E. Mörner, frih. Sprengtporten och hr Nordström reserverade sig ej mindre mot kammarens i afseende å denna fråga fattade beslut, än ifven deremot, att å utskottets hemställan fram-. ställts proposition. Vid föredragning af protokollsutdrag från andra kammaren med tillkännagifvande, att nämnda kammare bifallit åtskilliga punkter af dess tillf. utskotts utlåtande rörande ordnandet af elementarläroverken och folkundervisningen, beslöts efter någon öfverläggning. samt på yrkande af hrr Arrhenius, Hasselrot, Wallenberg, v. Koch och orefve af Ugglas, att frågan härom borde till kam