Aftonbladet – 27 april 1868, sida 2

— Marskalk Narvaez, hertig af Valencia, om hvars död ett telegram bragt underrättelse, var född 1795. Hans glansperiod ligger före Februarirevolutionen. Han var en representant af den s. k. moderata liberalismen, hvilken florerade i Frankrike under namn af justemilieusystemet, och hade bildat sig efter dettas ledare. Var det den rätta medelvägen han följde, lemnade han ett nytt exempel på, hur svårt det är att följa dygdens väg här i verlden; ty han låg oafbrutet i strid med alla, än med enkedrottningen, än med drottningen, både med politiska motståndare och med politiska vänner. Det ena ögonblicket stod han på maktens tinnar, nästa ögonblick vandrade han i landsflykt. Han hade sin bestämda doktrin, efter hvilken allting skulle gå på ett snöre i Spanien, och som han var en hårdnackad karakter ät han icke böja sig, utan qväfde motståndet i blod eller måste störtas, när hans doktriner och förhållandena kommo i strid med varandra. Han spelade en verksam roll i striden mot carlisterna, men enkedrottningens och drottningens tacksamhet hade sina gränser; när han, efter det tronen först var befästad, befriade dem från progressisternas ledare, ville de båda damerna regera efter sina egna tycken, och Narvaez, som höll på vissa konstitutionella grundsatser, blef då oense med dem, som till och med sjelfva ideligen lågo i strid med hvarandra. Sedan han ade fördrifvit Espartero fick han en fastare ställning; men för hofvet var han dock ännu eständigt en alltför konstitutionel minister, och det lät honom falla så snart ett tillfälle dertill erbjöd sig. Hvar gång det blef honom för krångligt reste han, än i frivillig, än i ofrivillig landsflykt till Paris. Under de sista åren har denne konstitutionalismens förkämpe i Spanien som bekant spelat en högst märklig roll. Den 11 Juli 1866 satte drottningen Narvaez i spetsen för re-. geringen, sedan ODonnell få dagar förut hade undertryck ett blodigt uppror i Madrid, och han företog strax en rad af de hänsys