Aftonbladet – 25 april 1868, sida 3

(Insändt.) Vårsång för Finlands barn, 1868. Hvi sjunger, lärka, du så snällt Inunder snöhvit sky? Ack, under dig stå frusna fält, Står brödlös stad och by, Hvi kan du sjunga då så snällt Inunder snöhvit sky? Vårt öga gjuter sorgens tår Wid dina jubelljud: Du bådar, att det snart blir vår, Ej gläder oss ditt bud — — — Så hårdt oss plågans engel slår, O hjelp oss, Herre Gud! O vårens sol, du lyser med En glans så mild och klar; För många af oss man lagt ned I grafven mor: och far... Hur kan du sedan lysa med En glans så mild och klar? O bölja, säg, hvi sjunger du Som förr vid vårlig strand? Sin glafven svänger döden ju Utöfver Suomi land. O, sjung en dyster grafpsalm nu, När det blir grönt på strand! Du svällda knopp på skalad qvist, Hvi slår till blad du ut? På barken, söm din moder mist, Vi, längesen gjort slut... Förtorka, knopp, på skalad qvist, Slå ej i solen ut! Du, som tog barnen i din famn Då du på Jorden gick, Hör hvad vi bedje i ditt namn, Fast nöden skymt vår blick — En hvar af oss du tog i famn, Då dopets bad han fick — Vår kraft är slut, vår helsa tärd, Vårt hjerta slår så matt, Så tåg oss upp i ljus till dig Från jordelifvets natt! Hon är så kall, den mörka verld, Vårt hjerta slår så matt! Anna ÅA.