Aftonbladet – 25 april 1868, sida 2

Ryska tidningen Golos (Rösten) innehåller i ett af sina senast hitkomna nummer en karakteristisk artikel om vestmakterna och polska frågan. Det är den i några tyska tidningar synliga uppgiften derom, att Frankrike och England skulle ärna göra förfrågningar hos de makter, som undertecknat 1815 års fördrag, om deras tankar med afseende på de åtgärder, genom hvilka Ryssland nu velat helt och hållet förinta Polen — det är denna uppgift, som väckt en hög grad af harm hos det stora Petersburgska bladet. Golos menar visserligen, att hvarken England eller Frankrike kunna vara synnerligen benägna att strida för 1815 års traktater, men synes deremot, frukta, att det kan vara en annan sak med Österrike. Hr v. Beust,, ttrar Golos, tycker om surpriser. Han har dock sett, att han icke kan bygga någonting på polackarne. Han offrade at dem ryssarne (ruthenerna) i Galizien, i förhoppning, att de skulle bli österrikare. Polackarne mottogo gäfvan, men österrikare ville de icke bli. Ryssland, liksom Preussen, ville en gång för alla ha ett slut på de polska oroligheterna. Otroligt är det också att kejsaren af Österrike 1 våra dagar kan vilja antaga titeln af Polens konung, nu, då titlarne ingenting. betyda. Men troligt är, att Österrike i krisens ögonblick grep efter polackarne såsom den drunknande efter ett halmstrå Det ryska bladet slutar med följande utrop: Och nu lasciate ogni speranza ! (wuppgifven hvarje förhoppning, — den Danteska inskriptionen öfver helvetets port). Med det valspråket skola polackarne sjelfva lättare kunna lefva. Från och med nu skall namnet polack blott ka en antropologisk belydelse, men betyda allsingenting i nationelt och politiskt hänseende.