Aftonbladet – 24 april 1868, sida 3

ud utmärskt, MEN var tid med andla vapen UTN TA helt andra medel till krigets förande kan ej eral känna, att de former, som för denna taktik voro b de bäst passande, äfven för oss skola vara deld lämpligaste. Jag får i detta afseende hänvisa tilllk ett citat ur general Dufours taktik, som finnes in)m taget uti en artikel i Aftonbladet den 17 dennes, lv: om infanteribeväringens öfningar af Ad. Fr. Boy,h utan att jag derföre vill yttrå mig om det praktiska värde, de i denna artikel framställda förslag kunna ega. Detta citat lyder som följer: Om vi så noggrannt, som de ofta ofullständiga uppgifterna tillåta, följa armters krigsrörelse under förflutna tider, a vi, att somliga ega en påfallande likhet med nyare tiders, då deremot andra förete flera väsentliga skiljaktigheter. Det förra gäller de större rörelserna i sin helhet, strategien; det senare taktiken såsom marschordning, anordning för bataljer och läger o. 8. vy. Sålunc ega t. ex. Hannibals och Napoleons märkvärdiga tåg öfver Alperna, i sin helhet betraktade, flera jemförelsepunkter, då deremot de derpå följande träffningar och fältslag i intet hänseende likna d: hvarandra. Det är derföre, att de allmänna åtgärderna, hvilka bero af krigsteaterns topografi, äro oföränderliga, under det de särskilda bestäm: melserna, rörelserna, med ett ord taktiken beror af beskaffenheten utaf de vapen, som under olika tider blifvit begagnade. Ehuru lärorika historiska studier derföre äro i strategiskt hänseende, så är man dock lätt utsatt för misstag, om man vill försöka att på våra armf6er tillämpa de grundsatser, som kännedomen om de gamles taktik kunnat ifva vid handen. Al slafvisk efterhärmning i letta hänseende är ett fel, hvilket dock mången för öfrigt förtjenstfull man begått, derigenom att han ej fästat tillräckligt afseende vid den olika uppställning, som blifvit en följd af nyare tiders vapen. Se der en frejdad mans omdöme om den tillämplighet den romerska taktiken eger på nuvarande förbållanden; och bataljonens styrka rättar sig hufvudsakligast efter de taktiska fordringarne på densamma och beror ingalunda på strategien, hvars grundsanningar genom alla tider blifva desamma. Men utom på taktikens (den använda) fordringa är äfven bataljonens styrka beroende på sjelfva sättet att upprätta armöer, på armeernas storlek och flera andra omständigheter. Då armån utgöres af hela befolkningen inom vissa åldersklasser, med eller utan stamtrupp, och denna arm6 i första rummet skall användas till eget lands värnande mot mäktiga grannars möjliga anfall, så måste den blifva stor, om än den ej kommer att bestå af alla de utaf hr K. omamnda 600,000 vapenföra män, som Sverge för närvarande eger. Men i samma mån krigshärens storlek växer, i samma mån växer äfven svårigheten att föra densamma i fält; i samma mån måste den äfven delas i flera taktiska delar, och äfven dessa delar ej blifva alltför små, dels derföre att högste befälhafvarens vilja och åsigter lättare skola göra sig gällande, dels äfven derföre att det skulle vara förbundet med alltför stora kostnader i och för befäl och förvaltning att splittra styrkan i alltför många och alltför små enheter, och slutligen äfven derföre att så små afdelningar, som rt så q a g Pp äl A l k ti n ni Äl lä Då de de de af hr K. föreslagna, eller bataljoner af 200 stridande, hvarken hafva den uthållighet i försvaret eller den kraft i anfallet, som båda äro nödvändiga. Utan tvifvel har den på senare tider till heders st komna formeringen i roger förledt hr fa K. till den slutsatsen, att hela armen borde upp-(S5! lösas uti kompanier, hvilka ban upphöjt till rang, )fö heder och värdighet af bataljoner. (Om dessa hr Få K:s bataljoner ytterligare äro delade i kompanier fö med kompanichefer och kompanibefäl kan ej aflh föredraget Fygas, då denna del deraf endast videl tillfället åskådliggjordes medelst, å en hvit taflalsa fästa svarta brickor.) sa Ett sådant upplösande af armen i kompani lö med rang, heder och värdighet af bataljon anses li emellertid för ingen del kunna låta sig göra. Åt-jat minstone ha alla Europas stater deremot inlagt hi sina protester, i det de organiserat sina bataljoner m på 900 å 1000 man, utom Schweiz, der bataljonens P5 styrka dock är mellan 650 å 700 man. Särskildt tä må nämnas den preussiska armån, der infanteri-)af bataljonens styrka är 1002 man, och den franska, sä för hyilken samma styrka 1867 för linien bestäm-1an des till 1010 och 1865 för nationalgardet till 2000 man. — Till och med Rästow, som älskar förän):b dringar, varnar för svaga bataljoner, emedan de-ti ras styrka snart så förminskas, att de ej kunna sa uppfylla de fordringar, som med rätta göras på (jal dem, hvarföre äfven han fortfarande anser 900—1DbC 1000 man såsom den rätta styrkan. vu I afseende på kompaniet såsom enhet sägerlå Röstow: Kompaniet kan också begagnas såsom ly evolutionsenhet inom bataljonen, men kan aldrig vi uteslutande bli det; i mindre truppafdelningar åter HM af en eller nÄGen bataljoner, eller också i delar afsh större truppafdelningar kan kompaniet till vinnande lig af särskilda ända het. De senaste krigen lemna ej heller bevis för an-45y tagandet af den bataljonsstyrka hr K. ansett varajm den riktiga. Tvärtom har man allmänt antagit så-at som ett väsentligt fel, att inom det danska infanty teriet bataljonerna alltid splittrades i kompanier at om 200 man, hvilka hvar för sig icke hade till-!ä råcklig kraft hvarken till motstånd eller till an-Åmi fall, och hvilka, då kulorna läto deras led glesna, la, icke under striden kunde till större enheter samås manföras. I allmänhet äro ej manövrer så lättalde att utföra vid den musiken som på exercisplatsen. Det behöfves helt säkert ganska väl den på exeraf cisplatsen innötta mekaniska vanan för hela batal-m: jonen att höra tillhopa, om den på stridsfältet nh skall kunna sammanhållas. Att vid sådana tillfälE len af hr K:s bataljoner hastigt sammandraga flera) hr till en större samlad enhet är minsann ej så lätt, bö då fiendens eld på det kraftigaste just söker attPpe åstadkomma splittring och söndersprängande af de lm krafter, som föras emot honom. ha Uti det senaste fälttåget 1866 hafva utan tvif-0r vel kompanikolonner användts och med största de fördel dels på det sätt att bataljonerna uppträdt 6 delade i halfbataljoner, dels med alla fyra kompanierna på afstånd från hvarandra och dels med ett al kompani såsom förtrupp, 2 kompanier tillsammans or såsom bataljonens rg och ett kompani ke såsom bataljonens reserv. Men denna formering Så har endast iakttagits af de framskickade förtrup-he perna och af infantoriets 1:sta träffen; 2:dra träffen 80 och reserven har man aldrig vågat splittra på detta) d sätt; de ha ständigt framgått formerade uti anfallser kolonner (d. v. s. dubbla plutonsnller dubbla diviså sionskolonner), då man både före, under och efter detta krig ansett och ännu anser det vara oeftergifligen nödvändigt, att sjelfva anfallet utföres med samTad kraft, sedan det genom artilleri och genom i kompanikolonner förutskickadt infanteri (hvarvid tidå raljörelden spelar en väsentlig roll) blifvit veder(0! börligen förberedt. — Det är i högsta grad vigtigt !2 att i detta afseende hafva riktiga och klara beR grepp, grundade på ur krigen hemtad erfarenhet. Ö Löst framkastade åsigter, som endast kunna hemta h stöd från romarnes första tider äro farliga att antaga såsom riktiga, då nutidens erfarenhet tyckes vittna om motsatsen. Att mycket inom vårt krigsväsende kan yaraatt sl förändra och äfven måste förändras, derom kanjåt N ringaste tvifvel uppstå, och deruti äro ju äfven k la fullkomligt eniga. Att dervid mycket börsc göras för vapenoch målskjutningsöfningar, utom hvad som på regementenas mötesplatser kan före-! komma, är äfven naturligt, ty det säkraste värnet?! för vår fosterjord är att göra folket krigiskt på det) P sätt, att det fullt inser värdet och nödvändigheten af sådana öfningar och begagnar dem under folljm insigt om, att endast derigennm att hvarje vapen-å för man äfven förstår att uti trupp och efter kommando handtera sitt vapen, Sverge fortfarande och alltid skall veta att bibehålla sip oberoende ställning uti Europa. are det äfven långt från mig att tadla hr K. för hans åsigt, att hvar och en kan möta till sådana öfningar utan att derföre särskildt vara uniformerad. Målskjutningslikasom vapenöfningar kunna företagas likaväl uti vingåkersbondens långrock som i dalkarlens skinppels. Likaså önskar jag lika ifrigt. som någonsin han, att en nationaldrägt, enkel, billig och ändamålsenlig, kunde vinna insteg, emedan man då icke allenast för frivilliga skarpskyttar, utan äfven för hela armen, kunde aflägga den nuvarande uniformeringen, hvilket betydligt skulle underlätta genomförandet af en stark armåorganisation genom minskandet af de för beklädnaden nödiga utgifterna, och hvilket isynnerhet vid utbrytande krig skulle visa hela sin fördel, då hvarje man inställde si; egna kläder, huru många ålders! sig nödsakad att inkalla. Men deremot kan hvarken jag och jag tror ej heller någon anhan, som kommenderat infanteritrupp, ja knappt någon, som i ett ordentligt fördt kompani stått i ledet, gilla de åsigter, som hr K. uttalar angående: ställning i ledet, gevärets bärande, handgrepp och marsch. mafven om jag af hr K. skulle blifva utpekad såsom en exercispedant,, hvilken från perukernas tidehvarf; hemtat den absurditeten, att anse ordning och likformighet vara alldeles nödvändiga uti ställning och rörelser från och med det ögonblick ch akt! blifvit kommenderadt, så måste jag icke destomindre hyla-den-åsigten att, om-hvar.-ooh en får stå, gå, vända och vrida sig samt bära och sköta sitt gevär, som han behagar, så går all lystring och allt ögonblickligt utförande af befälhafvarens begalngar förlorade; och dessa båda 14 saker äro oeftergifligen nöd ändiga vilk för trupbegagnas såsom taktisk enår a bi 1 ; ! h: ki g jniformerad isina sser man än såge IG AR ter RF LÖK OSAR öf k de lo