Aftonbladet – 24 april 1868, sida 2

miska sidan, kunde dock icke afhålla sig från att dra på munnen; särdeles då dörren till ett inre rum ändtligen öppnades och majorskan v. Snobben uppenbarade sig. I brådskan hade den värda damen kastat öfver sig en kjol, tillhörig dottern, men som den var ett godt qvarter för lång, snafvade hon vid hvarje steg och nödgades hålla undan släpet med handen. I ena sidan hade kjolen vikit sig upp inåt, dervid afslöjande åtskilliga mysterier i form af underklädning, hvilka vi dock icke vilja vara nog indelikata att närmare granska. Lösbenan hade råkat bli vriden på sned, och derunder framstack vid ena tinningen en hvirfvel grågult, lurfvigt hår. I stället för schal hade majorskan draperat sig så godt hon kunde med en röd och svart bordduk, som händelsevis låg närmast till hands. Åh, kors, se v. Turne! hvad i all verlden förskaffar oss nöjet att se dig? utbrast majorskan i en ton som alldeles motsade orden; den vittnade nemligen om allt annat än nöje. Min bästa kusin! tag ej illa upp att jag försummat er på senare tider. Beklagligtvis får man så sällan följa sitt hjertas dragningskraft. Den smärtsamma förlust jag. så nyligen lidit har också gjort mig obenägen för sällskapslifvet. Kaptenen förde näsduken till ögat. Ja, det är sannt! Du har mist din hustru sedan vi sist träffades..: Jag får beklaga sorgen!y Kaptenen gjorde en stum bugning. Uppriktigt sagdt, kusin! så vore det väl om sorgen gjorde dig lite stadigare; det var ändå det bästa som skedde både för henne, stackars menniska, och för dig med. Tag inte illa upp, men du passar inte för det husliga lifvet; detsamma sade jag dig — om