Aftonbladet – 22 april 1868, sida 2

EN FRIARE — EN BEFRIARE!) Af författarinnan till Såpbubblorna. Kära hjertandes, Norling, säg då ingenting om stöflorna så att flickan hör det åtminstone. Hon skulle bara taga illa vid sig, och det stackars barnet har nog med grämelse för egen del . Var lugn du, min gumma, hon skall ingenting få höra; men nog skall jag hålla efter honom. Han är inte utan pengar och behöfver stort ingenting ge ut, för han har allting fritt hos Schneibel, der han för böckerna. Det vet jag perfekt genom Schneibel sjelf, som jag är god vän och bror med. Husch! Nu gick han in genom porten. Jag kan inte hjelpa att det går en kall kåre öfver ryggen på mig, hvar gång jag ser den leda karlen. När jag tänker på min vackra, unga fröken och hennes barn, som fått lida så mycket för den otäcken.,.. Tag emot honom, du, medan jag går in och sätter på mig en mössa... Säg ingenting så hon hör det! Öfverflödig varning; den unga flickan hade hört allt. Allt hade hon hört, en stor del visste hon förut, men om mycket annat hade hon endast hyst svaga, obestämda gissningar, Likt förgiftade nålstygn hade hvarje ord, som yttrades i rummet utanför, trängt till den unga flickans öra. Pastorskan satt och skref vid det längst bort belägna fönstret; vid det som låg närmast salen hade Hilda tagit plats. En oafbruten tystnad, endast störd af pennans raspande mot papperet, rådde rundtomkring; ingenting hindrade den unga flickan att höra hvarje ord som vexlaJAG A. B: trr 87, 89 och 90.