Aftonbladet – 22 april 1868, sida 2

—— Nu först varseblef Valkyrian med dammborsten från sin upphöjda plats de nykomna gästerna. Med ett skutt, som kom trossbottnarne att bäfva, var hon nere på terra firma. Är herrskapet hemma? sporde kaptenen, med möda qväfvande sin oemotståndliga skratt lust. Med ett förläget: Jaa... nej... jag vet icke!... — orden till slut upplösande sig i ett obestämdt mummels— försvann tjensteqvinnan till hälften innanför dörren till ett inre rum, Hennes nåd!... Fröken!.. Här är främmande! anmälte hon i hviskande ton, en teaterhviskning nemligen; tillräckligt högljudd för att höras af publiken; under det hon, alltjemnt svängande dammborsten, stod der lik cheruben med det flammande svärdet, bevakande ingången till en plats som dock egde intet annat gemensamt med Eden, än dess otillgänglighet för profanum vulgus. Aldrig mins hon någonting heller!... Vi ha ju farit till landet, hörde hon, fräste båda rösterna i duo. Säg bara att vi rest till landet... Det går väl inte för sig. Dörren stod öppen och de klefvo på... Hvad är det för folk? hviskvingarna sänktes en half ton. ln herre och ett fruntimmer. lEn herre och jag ser så här ut .. Mamma får ta emot!.. Man hörde det kippande ljudet af två par nedhasade skor samt en dörr som hastigt slogs igen; hvarpå jungfrun med ett snäft: Stig in! hennes nåd kommer strax, insläppte de främmande. (Forts, följer.)