Aftonbladet – 22 april 1868, sida 2

Juryn vid expositionen i Paris 1867. Dr Charles Dickson, som vid sistlidne års verldsexposition i Paris representerade Sverge, Norge och Danmark inom specialjuryn, har till centralkomiten för Sverges deltagande i berörda exposition afgifvit följande berättelse om juryns verksamhet: Sedan den, af le Jury Sp6cial dun nouvel ordre de recompenses,, utsedde referent, mr ÅA. le Roux, numera afgifvit rapport öfver juryns verksamhet, får jag aflemna redogörelse för det åt mig, af centralkomiten, anförtrodda uppdrag, att vid bemälde Jury Special representera de tre skandinaviska rikena Sverge, Norge och Danmark. Då juryn, till följd af för densamma utfärdad instruktion, borde sammanträda redan den 1 December 1866, men jag, som bunden af riksdagsmannauppdrag, icke kunde infinna mig i Paris förr än vid slutet af Mars månad, har jag icke kunnat deltaga uti juryns förberedande arbeten, utan har, under denna tid svenske kommissarien vid Pariserutställningen, kammarherren G. Fahnebjelm godhetsfullt uppfyllt mitt åliggande. Innan jag öfvergår till framläggande af resultaten med hänseende till de af mig representerade länder samt de pris, mentions honorables och berömmande omdömen, som dervid tillfallit de från Sverge, Norge och Danmark insända ansökningar, torde det tillåtas mig att i korthet redogöra för såväl juryns uppfattning af det den lemnade uppdrag, som äfven för den af juryn fullföljda arbetsmetod. Enligt 30 art. af det för expositionen stadfästade reglemente föreskrifves en särskild klass af belöningar för personer, etablissementer eller 1okaliteter, hvilka genom särskilda anordningar hafva befordrat ett godt förstånd emellan arbetsgifvare och arbetare och derigenom försäkrat arbetarnes välstånd uti ekonomiskt, sedligt och moraliskt hänseende. Juryn skulle således hafva kunnat, vid fullgörande åf sitt uppdrag, betrakta detsamma från en mera allmän synpunkt, nemligen arbetsklassens ställning uti ekonomiskt, moraliskt och intellektuelt hänseende uti de olika, inom juryn representerade länderna, samt dervid undersökt och sökt utreda de orsaker, som företrädesvis bidragit till förbättrande af arbetarens vilkor, vare sig genom allmänna lagstiftningen, genomförande af på sunda principer grundade åtgärder, arbetarnes egna kollektiva sträfvanden eller arbetsgifvarnes bemödanden. Hade denna väg blifvit Heträdd, så hade, enligt min öfvertygelse, ari nn