Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

ingsvärda bemödanden 1 utförandet den mellertid gjorde all heder; Franz Schuberts mans Wandraren, hvari fröken Looströms fverlägset starka och klangfulla alt var af en yppersta effekt; första Allegrot i Rodes -moll-konsert, i hvars återgifvande fröken unna Agrell synnerligen utmärkte sig för räktig topansats samt i hela föredragets ållning en bravur som lifligt anslog åhöarne; samt slutligen den mest kända bland laydns symionier i Essdur, hvari särdeles en andra satsens förträffliga anläggning och köna toneffekter för blåsinstrumenter, samt en allbekanta, lika friska som lärda finalen, ro att uppmärksamma. Arbetet utfördes ned mycken hurtighet och kraft, men skulle afva vunnit betydligt genom något omsorgsullare iakttagande af den gamla klassiska idens måtta i tempot. Konserten var icke å talrikt besökt som den genom sitt inneväll och syfte väl förtjenat. — Den engelska frivilliga armens irsmöte. Den årliga stora påskrevyen med onglands frivilliga kårer egde rum den 13 lennes i Portsmouth och gynnades af den vackraste, om också något kall väderlek. on korrespondent skrifver derom till Börsenalle: Mer än 30,000 frivillige af alla vavenslag i sin enkla, men vackra och praktiska uniform deltogo i det uti England sällsynta militärskådespelet. En förhöjd glans erhöll det genom staden Portsmouths 6000 man starka garnisons medverkan i de frivilliges manövrer. — Rörelserna och krigsöfningarne jfverträffade hvad hastighet och bestämdhet beträffar till och med den djerfvaste förväntan. Öfverbefälet öfver hela truppstyrkan fördes af general-inspektören för frivilligarmön, generalen sir George Buller, som ankom till skådeplatsen för manövrerna, omsifven af en talrik och lysande stab. Manöverdagen var fördelad i två afdelningar, truppernas vanliga uppmarschering och uppIning samt den latsade striden. Denna stnämnda utfördes på ett beundransvärdt och storartadt sätt. Som manövern föreställde en fiendtlig landstigning från sjösidan och dennas afvärjande, deltogo äfven åtskilliga i hamnen liggande krigsfartyg i densamma; dånet från kanonerna på de på Porchester-sjön liggande kanonbåtarne kom marken att darra; den snabba elden af de frivilliges kammarladdningsgevär åskådliggjorde på det lifligaste sätt verkan af de preussiska tändålsgevären i det sista kriget, och de engelige visade prof på en vighet och liflighet i sina rörelser, som man knappt skulle ha tilltrott dem. Väl öfver en timme varade denna låtsade strid, och det fredliga Portsmouth erbjöd en ytterst krigisk anblick; på gatorna, i hamnen och på en omkrets af era engelska mil slogos bataljonerna med en skenbar förbittring, som om det gällt att afslå en verklig fiendtlig invasionsarmes anfall. — Äfven i år såsom alla gånger såg man på slagfältet åter den maskerade, hemlighetsfulla ladyn till häst i svart sammetsdrägt och älven nu blef hon såsom alla år af en adjutant på det artigaste bortvisad ur lederna. Hvem denna maskerade excentriska amazon är, är ännu i dag en hemlighet. En otalig menniskomassa bivistade det präktiga krigigiska skådespelet, hvilket, att döma efter hittills ingångna berättelser, aflopp utan några väsentliga olycksfall. Först sent på aftonen blåstes fred, och änghästarne arbetade till långt in på natten för att föra de kilda frivillig-kårerna och Portsmouths gäster tillbaka till deras hem.