Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

en riktig odåga, jag var värre rädd för honom än hin håle för trumman. Nå då tyckte du väl inte om honom ? År du tokig? tycka om den — nej då Hade han varit husar då kan ingen veta Kavallerister har jag varit svag föri all mir dar, men fotskrapare har jag aldrig kunnat tåla för min död. Också sa jag åt Norling hvad du gör så laga att du kommer in på kavalleriet... borgerskapets, förstås. Det hostade och trampade i förstugan; strax derpå syntes skärmen af pappa Norlings bruna läderkaskett innanför den halföppna salsdörren. Stig på, du! här är ingen främmande, Fredrika är du väl inte blyg för? Nej bevars! vi ha sett hvarann som hastigast en gång förut i dag... Tjenare, tjenare! tack så mycket för i går. Mäster Norling, en liten ljuslätt, flintskallig man, med runda glasögon i messingsbågar, aftog kasketten, strök af handen på förskinnet och räckte den derpå ät fröken Fredrika, som emottog den 1 sin. j Ett stätligt kalas, och pojken skämdes inte för sig den heller. Hvad var det han hette nu igen? Lars, Hans, Clas, något på a var det? Hå hå! gufar kommer inte ihåg namnet å sin egen guson! Han heter Erik Julius Perigrinus. Jaså, det var på us i stället. Ja Pellegrinus kunde man gerna kalla alla sådana der bytingar; ett bra namn, he, he, he! Han fick heta så efter han var född på den sextonde. Jaha... Hur är det mor? får jag en bit frukost innan jag går? Jag skall vara uppe i bemedlingskommission innan tio. Hvad säger du? Skall du ditid; Isen, Fpu Norling slog ihop händerna. 7 um ja g