Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

ellan drif-isen. Högbo var det första farrg, som förlidet år härifrån utgick den 4 uni. Sjöfarten till Carlstad och Skoghall är nu behindrad. I fredags eftermiddag inkom ngaren Edsvalla, destinerad från Lidköping . ed last af spanmål, och omedelbart der-l fter ångaren Wermland från Göteborg med tyckegods. Edsvalla lärer haft ett temligen årdt arbete mellan Settersholmarne och l, lammarösjön, hvarest starka isband påträfats af ända till 10 tums fast is. Från Strengnäs telegraferades i går efter-: niddag: Isen på Granfjärden svag. På Prestfjären och Björkfjärden för fast, att kunna l: orceras af vanliga Mälarefartyg. ret — Ölsboda bruks aktiebolag tillkännaifver på annat ställe i bladet, att kaptenen : 1. Wijkander den 5 d:s upphört att vara bosets disponent samt att en interimsstyrelse Olsboda bruks aktiebolag blifvit tillsatt. 3rukspatron J. A. Enander är tills vidare lisponent. Bolaget uppmanar derjemte alla lem som ega fordringar hos bolaget, att så ort ske kan insända uppgifter derom, jemte skrift af handling hvarpå fordringsanspået grundar sig, till interimsstyrelsen, hvars dress är: Degerfors i Wermland. — — Konserter. Den musiksoirå, som i försår gafs af prof. Ginther till förmån för en land hans utmärktare elever, fröken Ellen Bergman, hade lockat ett så talrikt auditorium, som La Croix salong förmår inrymma, och rättfärdigade, då utförandet förträffligt höll programmets löften, i allo detta prof af ullmänhetens förtroende. Bland dem som samverkade till det lyckliga resultatet befunno sig åtskilliga amatörer af erkändt konstnärligt anseende, men, sällsynt nog, insen bland vår lyriska scens artister, och det hela vann härigenom en egendomlig betydelse, så mycket mer hedrande för konsertsifvaren som samtliga de sångare och sånserskor, hvilka utförde solopartierna och ensemblerna, under längre eller kortare tid å njutit hans undervisning, och kören, bestående af Harmoniska sällskapets medlemmar, likaledes af honom inöfvats. Fröken Bergman skördade för hvarje nummer hvarmed hon uppträdde ett bifall, som vittnade om mer än vanligt intresse. Det som, jemte den i hög grad sympatetiska, starka och omfångsrika stämman, företrädesvis anslår 1 hennes föredrag är den konstnärliga jemnhet i förening med osviklig trohet mot ämnet, med ett ord den stil, som redan utmärker det. Särskildt härpå ställer Mathildas romans i Wilhelm Tell ganska stora fordringar, då det här är melodiens klarhet och lugn som skall bära vittnesbörd om huru djup och beherrskande själsstämningen är. Fröken Bergman gjorde emellertid full rättvisa såväl at innehållet som åt formen af detta intagande nummer; de tekniska svårigheterna besegrades med en lätthet, som gjorde att de icke genom något slags motstånd kunde gifva sig tillkänna, och sjelfva denna seger bortskymdes af den, vida mer betydande, att romansens innersta väsen själfullt afspeglades i föredraget. Afven det herrliga intermezzot i Faust-qvartetten, ehuru af alldeles motsatt stämning mot den som innebor i Rossinis melodi, det vemodsfulla i vinringen i stället för det lyckliggörande i rtröstan, återgafs med samma djupa sanning, och då ett tredje, än mera karakteristiskt nummer, Titusfinalen och det densamma inledande recitativet, likaledes värdigt motsvarades af utförandet, framstod fröken Bergman härigenom såsom en dramatisk sångerska af redan långt hunnen artistisk utveckling, hvarjemte man med synnerlig tillfredsställelse i föredraget af tvenne visor som ingingo i programmet fann framträda den friska subjektivitet, som för rent lyrisk sång, helst då den såsom Kjerulfs berömda melodi: Mit IHjerte og min Lyre är erotisk till sitt innehåll, är fullkomligt lika nödvändig, som förmågan att införlifva sig med eller underordna sig en främmande karakters skaplynne r det för lösningen af dramatiska uppgifter. Såsom violoncellist hade fröken Bergman tagit till ämne blott ett nummer, och detta icke synnerligen betydande, hvadan sångerskan för tillfället ojemförligt öfverglänste instrumentalvirtuosen. Bland den utmärkt vackra och väl anordnade konsertens öfriga nummer må särskildt nämnas en hymn af Mendelssohn, som tycktes mera melodisk och mindre sökt än hans flesta kompositioner af denna genre, den ypperligt sammansatta och dramatiskt målande qvartetten ur cHälften hvar af Aubert, af hvars utförande fröknarne Wideberg, Bergman och Looström samt hr Håkansson hade mycken heder, Davids fruntimmerskör ur Lalla Rookh med sin fint poetiska, österländska färgläggning, samt Figaros sista aria, hvari hr Håkansson röjde en klar och liflig uppfattning af den Mozartska humorn. Soiren kulminerade emellertid i sina slutnummer, då qvartetten ur Faust gafs med en hos amatörer i sanning beundransvärd dramatisk hållning, och Titusqvintetten med sina underbara körackorder likaledes utfördes såsom ett dylikt mästerverk förtjenar. En förträfflig flygel, som för denna musiktillställning, af hr Abr. Hirsch, välvilligt ställts till konsertgifvarens förfogande, gjorde genom styrkan och välljudet i sina toner att orkesterackompanjemangets saknad blef vida mindre kännbar än man i afseende rskildt på detta slutnummer skulle kunna reställa sig. Gårdagens mating i musikaliska akademien innehöll bland annat Mendelssohns praktfullt instrumenterade ouvertur till Ruy Blas,, som med mycken Schwung gals af elevorkestern under anförande af hr Herman Behrens; en orgelfuga i D-dur af Sebastian Bach, en komposition som, i allmänhet sträng, föreföll hardt orvm såsom unnoift at en