Aftonbladet – 20 april 1868, sida 2

STOCKHOLM des 20 April Ryska tidningarne ha nu meddelat in extenso det märkliga aktstycke af den 29 Febr. (12 Mars), hvarigenom ryska kejsaren fullkomligt inkorporerat Polen i Ryssland. Såväl Katkoffs blad Moskwa Underrättelser som Petersburgtidningarne innehålla hvarjehanda utgjutelser med anledning häraf. Låtom 0ss — utropar hr Katkoff — hoppas, att den vigtiga stund nu inträffat, då ett sundt förhållande skall inträda hos våra landsmän i Weichsel-landet (namnet Polen undvikes med stor sorgfällighet), så att de förstå hvar deras framtid är och hvarthän de skola rikta sina förhoppningar och sina krafter, och upphöra att vara barn af ett fantasirike, men deremot bli verkliga medborgare i ett stort helt, hvars utveckling blir såväl deras som vår sak Han söker derefter visa, att denna fråga icke kan erhålla någon lycklig lösning, innan Weichselguvernementerna blifvit fullkomligt ryska. Det petersburgska bladet Golos rasar nästan värre; det har synbarligen blifvit mycket retadt af några artiklar i franska blad, i hvilka sympatier för Polen uttalats. Polens delning föranleddes, enligt nämnda blad, endast deraf, att de stackars ryssarne icke fingo i ro utöfva sin religion. Och då Frankrike skickade penningar och officerare för att hjelpa polackarne mot Ryssland, så funno fransmännen, att lecherna (denna benämning begagnas nu mycket, för att slippa tala om den polska nationaliteten), voro ett fegt pack, som flydde för ryssarne(!) såsom dufvorna för höken (roffågelsliknelsen är icke så illa!). Derefter talas vidt och bredt, om all den godhet som Ryssland visat Polen, om alla de eftergifter som det gjort för att söka upprätthålla lugnet, huru Ryssland varit nog ädelmodigt att skänka Polen åtskilliga af sina egna lagar, 0. s. v. Med ett ord: ryssen har mottagit och behandlat lecherna såsom bröder. År 1861 skedde nya medgifvanden, otroliga, ja rent af fabelaktiga, och ändock dref man otacksamheten ända derhän att röra uppror. Våra efterkommande skola icke tro på möjligheten deraf, att efter allt detta ännu stämmor kunna höja sig hos oss till förmån för den lechiska nationaliteten. Golos varnar till slut för hvarje prat om försoning. Hvad är det för en råttfälla — utropar han — i hvilken man med fagert snack vill narra oss? Hvem är det som de jesuitiska rösterna nu tro sig kunna bedraga? I andra artiklar far samma blad med stor våldsamhet ut mot staden Warschau, som det synes vilja ha jemnad med jorden eller åtminstone reducerad till en betydelselös landsortsstad.