Aftonbladet – 18 april 1868, sida 2

sylen och lästen. Herrskapet Norlings bebodde rez-de-chaussån af sitt eget hus, som var tre. våningar högt, vinden inberäknad. Inpå gården fanns: dessutom den allra täc.kaste lilla trädgård, der två syrenbuskar och en pion frodades tillika med ett ärevördigt äppelträd, hvilket senare dock till de unter herrarne Norlings stora förtviflan aldrig ville bära någon frukt. Till ersättning fick det uppbära ena hälften af en repgunga som på andra sidan medelst en försvarlig jernkrok var fästad vid ett rödmåladt plank. Mäster Norling hade redan några år innehaft ranRn af husegare, men han var icke rätt beåten. Dermed var både si och så, påstod han. Skatterna växa år från år, och bland en stor del hyresgäster har det oskick inritat att flytta när hyran skall betalas; men man har åtminstone tak öfver hufvudet och behöfver inte heller frukta att bli uppsagd, två väsentliga fördelar särdeles för en handtverkare och familjefader, hvilken i vår vackra hufvudstad till och med stundom löper fara att bli husvill rent af. Detta bestyrkes tyvärr af dagliga erfarenheten: Fins det handtverkare i huset, då vilja vi inte bo der? ger allt fint, bättre folk. Har ni barn, å kan ni omöjligt få hyra de här rummen? försäkrar en husegare som älskar lugnet samt har starkt utveckladt ordningssinne. Båda dessa invändningar äro lika välgrundade. Hufvudsumman häraf är således att hvarken barn eller handtverkare böra få finnas annat än på landsbygden, der man eger öfverflöd å frisk luft, samt hvarest det dessutom är högt i tak och långt emellan väggarne. Fru Norling, f. d. kammarjungfru, hade å in sida släpat som en myra samt dragit många st till den gemensamma stacken. Under de första tio åren af sitt äktenskap hade hon met alla lofiiga och tillåtliga me