Aftonbladet – 17 april 1868, sida 3

moch om det tågonsin varit moget för en re: inI volution, så är det väl i detta ögonblick, mer tt len revolution ännu blodigare än den som bör bi s kå 1 jade 89, ty det är ur aristokratiens och der ;fhögre förgyllda bourgeoisiens praktfulla på6. I latser, som korruptionens pestsmitta tränger tt å Läsen endast Ernest Feydeaus sista roman La comtesse de Chalis ou les moeurs du jour hvari författaren på ett så upprörande sätt ar tecknar grefvinnan Castislione och furst Gran mont-Caderousse, och I skoler snart bli öfll i vertygade om att med les moeurs du jour ia menas i verldens hufvudstad: sedeslöshet. Den bekante tyske författaren Wachenhusen frågade för några dagar sedan Feydeau It 1 min närvaro, om det verkligen vore grefvinnan C. och furst G. som han skildrat i n roman, och den namnkunnige romancierns svar var alltför pikant, för att jag skulle uraktlata att meddela det. 3 Ja, om ni så vill, lydde det. För öfrrigt har jag deri tecknat hela den franska j aristokratien; hvad grefvinnan OCastiglione utförde i går, utförde hundratals andra af vara ladelsdamer före henne i förgar, och ingen af vår aristokratis lejoninnor skall tveka att i morgon begå samma darskaper!ac Att sedeförderf herrskar bland folket är till en del förlåtligt, ty det franska folket kämpar med nöd och elände, dess uppfostran är klen och det har intet familjelif. Ingen tänker här på att bilda sig en interiör, ingen sätter värde på denna huslighet, denna enkla, stilla lycka som t. ex. utmärka våra vinteraftnar i Norden. Här lefver man på cafcerna, allt är sken, i hela Frankrike herrskar blott en konstant princip: lögnen! Och sedan alla dessa paradoxer, dem man använder för att bemantla lasten!... Jag skulle kunna upprepa hundratals dylika som nått mina öron, men j en enda, anmärkning: uttalades af vår tids förste journalist (?!) Emile de Girardin gaf för några veckor sedan en middag till firande af en marmor I bacchant, som han några dagar förut inköpt för 15,090 francs och som nu bildar en af de I förnämsta prydnaderna i hans praktfulla salong. Under middagens lopp föll samtalet på Jen auktion, som dagen derpå skulle ega rum Ihos en af de förnämsta loretterna. Hela I Paris hade under en veckas tid strömmat I till kurtisanens våning, för att beundra de dyrbara möblerna, konstsakerna, taflorna m. m., och en af middagsgästerna, en ung man, ett af dessa qvickhufvuden, på hvilka den franska nationen är så rik, yttrade lakoniskt, att den ifrågavarande damen exponerat son lit de receptionn. Infallet var blixtrande, det helsades äfven af både herrar och damer med hjertliga skrattsalvor, då Emile de Girardin hastigt reste sig och med ett allvar, sårande, da man betänkte det tvetydiga ämne det Ilde, förklarade att han ej tillät det någon hvarken i hans tidning eller hans hus angrep dessa damer: Parcequelles ont le möme droil de vivre de leur beaute que les gens d esprit ont de vivre de leur esprit — Kommentarierna göra sig sjelfva. Men oaktadt allt detta är den franska nationen den största, och en vinter i Paris måste ovilkorligt, isynnerhet dä man, som jag, varit nog lycklig att bli införd i den verld, der snillet är envåldsher e, bilda en ljuspunkt, hvaraf minnet ännu skall qvarlefva när ären böjt ryggen och erfarenheten lagt drifvor af snö på intrycken. Dertill erhöll jag redan dagen efter min ankomst hit fria entreer på alla teatrar, och jag tillbringar följaktligen hvarje afton, då jag ej är engagerad pa annat håll, i något Thalias tempel Det är en k i 2 R-tv MÅ a r 5 Å 1 b l a l j Å ; j att ingen teater för ni premier jemförlig med var Fredriksson, med undantag af Theåtre Frangais, som i Delau nay har en artist af allra första rangen. Afven fru Hwasser kan utan tvekan täfla med imsta af Paris skadespelerskor. Hvad Vi öfriga svenska artister beträffar, skulle otvifvelaktigt Kvont Almlöf försvara sin plats hvar som helst, också fru Hedin skulle göra en viss effekt, mais-voila tout! Svante Hedin och Felix vid Vaudeville, ce cher Fålix, som han allmänt kallas, äro två skådespelare hvarandra fullkomligt värdiga: den förstnämmde är evigt Svante, den andre evigt Felix och båda förstå att genom sin egen individualitet, som spåras i hvilken roll man än anförtror dem, sätta publikens skrattmuskler i rörelse. Jag måste äfven försäkra fru Strandberg att hon i Riddar Blåskägg är den personifierade kyskheten, då man jemför henne med fröken Schneider som såsom Boulotte obestridligt gör mera gester med fötter och ben än med armar och händer. Det vill en otrolig öfning till att skyldra gevär än med det ena benet än med det andra, men då det gäller att lösa beniga frågor finns för fröken Schneider inga svårigheter. När hon dansar cancan, hoppar hon med en eqvilibrists vighet öfver sin moities sänkta hufvud, och huru hon dervid draperar sina kjortlar, kan jag ej säga, men jag kan försäkra både läsare och läsarinnor att de ej äro henneivägen. Fröken Schneider är, som fruntimmer betraktadt, det obehagligaste jag sett, hon är fräckheten förkroppsligad till qvinna, effronteriet iklädt krinolin. Men alla dela ej min smak och det bästa beviset derpå är att det just var henne alla furstliga personer, alla krönta hufvuden under expositionen hemburo sin hyllning — en hyllning. som äfven af kamraterna förskaffat henne det pikanta öknamnet: — Passage des Princesn. Bland de dramatiska alster jag här sett intaga Miss Suzanna af Legouvc, som jag redan för 14 dagar sedan hemsände i fransk öfversättning, samt Didier, som jag hemsänder i denna vecka, de förnämsta rummen. I den förstnämnda skall säkert fru Hwasser fira en triumf och i den sistnämnda önskar jag att Schwartz må vinna en lika lysande lager som Taillade, Odeons förnämsta karaktersskådespelare, här vunnit. Jag måste väl också säga några ord om Christina Nilsson och Hamlet. Jag är ej nog musikalisk för att som musikkännare kunna bedöma fröken Nilssons sång; sa snart jag uttalar en äsigt öfver musik är det enast känslan som leder mig, men det är just till känslorna som la paysanne sucdoise ädjar, när hon sjunger. Jag tror icke att tina Nilsson har vackrare röst än fru , men hon har mera behag och framr allt mera geni. I hennes hufvud tindrar SS SN DA tr AA ds de fö ag vill endast citera rd derföre att den änd sak att fransmannen ärl född skådespelare och ändå vågar jag pastål rande eger en jeunel.